Fältsjukvård

Wikipedia

Fältsjukvård är det svenska begreppet för wilderness (and expedition) medicine och omfattar hälso- och sjukvård vid situationer då den kvalificerade hjälpen och definitiva vården befinner sig bortom 60 minuter, den så kallade Golden Hour. Fältsjukvård i praktiken präglas av bland annat tydlig påverkan från miljön på den skadade eller sjuke samt begränsad tillgång på resurser.

Fältsjukvård rymmer såväl civila som polisiära och militära dimensioner. Både enkla och avancerade ute- och friluftsaktiviteter där någon far illa och ges första hjälpen innebär ett led i idén om fältsjukvård. Inom polis och militär är fältsjukvård och taktisk sjukvård angränsande områden, där såväl miljön i form av väder och vind, som situationen med hot om våld kan innebära problem att få den skadade eller sjuke till definitiv vård.

Fältsjukvård kan utöver koppling till lekmän vid ute- och friluftsliv jämte polisiär och militär verksamhet, också ses som ett ämne nära knutet till glesbygdsmedicin (rural medicine), katastrofmedicin samt barfotamedicin. Ett missvisande begrepp i sammanhanget är moraknivskirurgi, och det är därför viktigt att understryka att fältsjukvård med flera ämnen inte handlar om åsidosättande av juridik gällande medicinska diagnoser och behandlingsåtgärder.

Fältsjukvård omfattar förebyggande åtgärder såsom riskanalys, utbildning och fälthygien, akut omhändertagande inklusive övervakning och evakuering, samt olika former av kamratstöd och avlastning. Kärnan i ämnesområdet är fokus på miljö och situation oaktat om denna är hajk med scouter, kajakpaddling i öppen sjö, bergsklättring i Alperna, skidfärder i vinterfjäll eller militära operationer på Balkan.