Fånöätten
Wikipedia
Fånöätten, sentida benämning på svensk medeltida högfrälsesläkt, given efter dess sätesgård Fånö i Löts socken i Uppland.
Som ättens stamfar räknas Karl Tjälfvesson (Fånöätten), på fädernet nära besläktad med herr Gere av Venngarn. Karl gifte sig med Ingegärd Filipsdotter (Aspenäsätten). Deras son Johan Karlsson till Fånö var riksråd och bosatt på Fånö, men hamnade som medlem i Folkungaupproret i opposition till Magnus Ladulås, och avrättades.
Ätten dog ut på 1330-talet.