Förgasning
Wikipedia
Förgasning är en process som konverterar kolföreningar till kolmonoxid och vätgas. Kolmonoxid och vätgas i förhållandet från 1:1 upp till cirka 1:2 kallas syntesgas och kan med Fischer-Tropsch-processen konverteras till kolväten i olika mängder och former. Kolväten är beståndsdelen i alla drivmedel, från gasol till diesel och bensin.
Processen är svagt exoterm.
[redigera] Historia
1922 kom den tyske kemisten Frans Fischer och hans tjeckiska kollega Hans Tropsch på hur man genom förgasning av kol kunde få fram syntesgas. Med hjälp av katalysatorer av järn fick man gasen att omvandlas till kolväten. Processen fick därför heta Fischer-Tropsch-processen. Kemisterna Carl Bosch och Friedrich Bergius utvecklade tekniken och fick nobelpriset 1931 för sina framgångar inom kemiska högtrycksmetoder (bland annat ammoniak-processen).
1939 stod den första pilotfabriken för CTL (Coal to liquids) klar i Tyskland. Hitler satsade under kriget hårt på utbyggnaden av tekniken eftersom landet hade brist på olja men god tillgång på kol. Vid 1943 försörjdes halva den tyska krigsmakten av syntetisk diesel. Efter kriget hittades dock så många nya oljekällor att tekniken blev olönsam. Tekniken utvecklades vidare av Sasol i apartheidtidens Sydafrika när världen vägrade handla med dem och olja blev en bristvara. Sasol står nu för en tredjedel av Sydafrikas drivmedel.
[redigera] Nutid
Mycket forskning pågår idag för att lyckas förgasa biomassa till syntesgas. I Sverige finns en testanläggning för flis/pellets i Värnamo (Chrisgas, VVBGC) och en testanläggning för svartlut (från massaindustri) i Piteå (företaget Chemrec ihop med Smurfit Kappa och ETC i Piteå). I Freiburg, Tyskland (Choren) står en anläggning klar 2007 som ska tillverka 15 000 ton BTL (biomass to liquids) per år.
De största satsningarna på förgasning (Catalythic reforming of natural gas) sker i Qatar där Shell byggt 2 enorma anläggningar som utvinner syntesgas ur naturgas. Ur syntesgasen produceras sedan bland annat FT-diesel.
