Ferroelektriskt polymerminne
Wikipedia
Plastminne eller som det egentligen heter, ferroelektriskt polymerminne, är ett minne som tillverkas av tunnfilmspolymerer. Genom att lägga lager på lager kan man åstadkomma 3D-minnen vilket effektiviserar minneshanteringen i datorerna. Minnet konsumerar mindre mängder energi och blir tack vare sin uppbyggnad snabbare. Tillverkningskostnaderna blir låga varför plastminnen kommer att bli relativt billiga i förhållande till dagens kiselbaserade minnen.
[redigera] Ferroelektriska polymerminnen.
Ferroelektriska polymerminnen bygger som namnet antyder på ferroelektricitet, d.v.s. minnesmaterialet har två stabila polarisationstillstånd. Sveper man spänningen över en ferroelektrisk minnescell och mäter det laddning/ström som kommer ut får man en så kallad hystereskurva, se bilden nedan.
I figuren finns de två stabila tillstånden markerade som "1" och "0". Att dessa två tillstånd är stabila vid 0V gör att det är ett icke flyktigt omskrivbart minne (non-volatile RAM, NV-RAM), d.v.s. minnesinnehållet består efter det att spänningen slagits av.
Thin Film Electronics AB i Linköping har sedan 1998 arbetet med att utvecklat denna typ av minnen.
Ferroelektriska polymerminnen kan idag användas för minnesstorlekar från många gigabyte, som tillverkas med hjälp av traditionella halvledarprocesser i renrumsmiljö, ned till tryckta minnesbanker på ett fåtal till 100-tals bitar som används tillsammans med tryckt electronik (printed electronics, paper electronics).
Tack vare möjligheten att bygga många minneslager på höjden med TFE-minnet får man plats med fler bitar per area än någon annan minnesteknologi, till exempel FLASH. Detta gör att dessa minnen är billigare än FLASH per bit.
