Filosofie magister
Wikipedia
Magister är ett latinskt ord, som kommer av magis, mera, och således ursprungligen betyder den, som är förmer än en annan: förman, chef, "mästare". Så till exempel kallades i äldre tider diktatorn i Rom för magister populi, folkets chef. Under den senare romerska kejsartiden, från Konstantin I, bar flera av de högsta ämbetsmännen titeln magister. Även föreståndarna för flera slags korporationer och prästkollegier kallades magistri.
Redan tidigt uppkom vid universiteten den seden att benämna den, som förvärvat godkända insikter i "de sju fria konsterna", artium liberalium magister eller, i dagligt tal, endast magister. Sedan kvarstod denna benämning för dem, som tagit högsta examen inom filosofisk fakultet och därefter offentligt försvarat en avhandling. Utnämningen skedde med många högtidliga formaliteter (magisterpromotion), något olika på olika tider och ställen. Dels därav att magistrarna vanligen erhöll rätt att föreläsa och undervisa, dels därav att i medeltidens klosterskolor chefen kallades magister scholarum, blev ordet i Sverige (och Finland) hos den stora massan av folket en ganska allmänt använd titel för "lärare". Numera är benämningen magister vid de svenska universitetens filosofisk fakultet ersatt med titeln doktor. Titeln filosofie doktor infördes i stället för filosofie magister vid promotionen i Uppsala år 1863; varefter denna ceremoni benämndes filosofie doktorspromotion.
Enligt Kungl. Maj:ts stadga angående filosofiska examina av år 1907 krävdes för disputation till doktorsvärdighet att filosofie licentiatexamen avlagts, vilken byggde på antingen filosofie kandidatexamen eller den då införda filosofisk ämbetsexamen. Den sistnämnda gav behörighet till adjunktstjänst vid läroverk. Enligt Kungl. Maj:ts statuter för universiteten i Uppsala och Lund av år 1908 återinfördes titeln filosofie magister för den som avlagt filosofisk ämbetsexamen. Denna examen avlades ursprungligen vid filosofisk, senare vid humanistisk, samhällsvetenskaplig eller matematisk-naturvetenskaplig fakultet. Examenskraven var desamma som för filosofie kandidatexamen (sex 'betyg') men i strikta ämneskombinationer för att passa i skolans tjänsteutbud. I vissa fall krävdes små extra kurser, s k magisterkurser.
År 1969 avskaffades filosofisk ämbetsexamen, filosofie licentiatexamen och filosofie doktorsgraden men kunde genom övergångsbestämmelser i begränsad omfattning avläggas fram till högskolereformen år 1977. Filosofisk ämbetsexamen ersattes då av ämneslärarexamen, medan de två senare ersattes av filosofie doktorsexamen.
År 1993 inrättades en examen, filosofie magisterexamen. att avläggas inom grundläggande högskoleutbildning och omfattar då minst 160 poäng. Denna har inget med läraryrket att göra, utan relaterar till den internationella mastersexamen.
