Finsk spets
Wikipedia
Finsk spets, hundras tillhörande ordningen skällande fågelhundar.
[redigera] Historik
Det är sannolikt att den finska spetsen har sitt ursprung som jakthund åt någon av de folkgrupper som befolkade norra och östra Finland efter att inlandsisen dragit sig tillbaka. 1892 skrevs rasen in i finska kennelklubbens stambok under namnet finsk fågelhund. Namnet ändrades 1897 till finsk spets. På 1930-talet började man föda upp finnspetsar i södra Sverige, samtidigt fanns de oregistrerade hundar i norra Sverige som enbart användes till jakt. 1947 blev rasen Finlands nationalras.
[redigera] Rasbeskrivning
Den finska spetsen är en mycket livlig och pigg hund som har massor av energi och kräver aktivering hela året. Den pratar gärna med ett karaktäristisk läte som är ett mellanting mellan skall och morrning. Finnspetsen är mycket vaken och skäller gärna på allt den upptäcker. De vanligaste förekommande sjukdomar hos finnspetsen, som annars är en relativt frisk ras, är epilepsi, patella luxation (knäledsurhakning) och stora tandförluster.
[redigera] Användningsområde
Den finska spetsen används främst till jakt på tjäder och orre, och även till mård. I Finland är det mer vanligt att jaga älg med finnspetsar.
