Flexografi
Wikipedia
Flexografi, flexotryck, är en tryckmetod, en form av rotationshögtryck med en flexibel gummi- eller plastkliché med relativt lättflytande färger. Färgformvalsen (aniloxvalsen) är graverad med celler som överför färgen till tryckformen. Denna roterar antingen direkt i ett färgbad, eller också har man ytterligare en sk doppvals. Färgformvalsen skrapas med en rakel, liknande det som sker i djuptryck mot tryckcylidern. Trycket avsätts direkt från plåtcylindern till pappret (materialet). Motivet på plåten är alltså spegelvänt, precis som vid övrigt högtryck.
Tekniken medger tryck på material som cellofan, plast och metallfolie. Därför har metoden blivit naturlig att använda inom t ex livsmedelsindustrin. Produkter som vanligen trycks i flexografi är tapeter, etiketter, matförpackningar samt wellpapp.
De flesta flexopressar har utrustning för efterbehandling direkt i pressen (som stansning eller laminering).
Termen flexografi infördes 1952. Tidigare kallades tekniken anilintryck. Det är en slags mekaniserad gummistämpel-tryck. Ursprungligen brottades man med kvalitetsproblem och svårigheter att återge detaljer i trycket. Metoderna och maskinerna har dock förfinats genom åren.
[redigera] Exempel på flexografiprodukter
- Flyttkartonger
- Mjölkpaket
