Fosterutveckling

Wikipedia

Fosterutveckling är den process genom vilken fostret utvecklas från befruktningen till att bli en färdig organism.

Då befruktning ägt rum bildas en zygot, som efter cirka 12 timmar celldelas för första gången. Efter ett antal celldelningar bildas en cellklump kallad morula, som sedan utvecklas till en blastula.

Redan under de första dygnen delar cellerna sig olika fort, några så att det snabbt blir en täckande blåsa och andra inte lika snabbt ett embryo. När blastula blivit till en rund skiva med två lager bildar en grupp celler ett tillväxtcentrum mellan lagren. Från detta centrum skickas en cellsträng ut rätt över skivan. Embryot får en ryggsträng eller blivande ryggrad. Huden ovanför hårdnar och veckar sig till ett dike, nervdiket.

Det andra lagret börjar dela upp sig i kroppssegment. Arm- och benknoppar börjar komma fram längs sidorna. När sedan vävnaden inuti kroppen sväller ut får den huden att förtjockas till en list. Denna list kommer senare enligt en bestämd ordning att påverka innervävnader att göra fingrar, tår, underarm, med mera. Om listen blir avbruten kommer den del som den då var färd att tillverka saknas eller bli dåligt gjord. Formgivningen av listen troa komma från en viss mall som finns i en geléartad massa, grundsubstans, som fyller alla mellanrum. Molekylerna i grundsubstansen styr sammanfogningarna av exempelvis näsa och panna.

I tolv strömmar utefter bålen sidor rör sig de celler som ska bli revben. De möts mitt på bröstet där de bildar ett bröstben. Celler som ska bli muskler färdas mellan revbenen och i kroppsväggen nedanför. Embryots yttersta lager celler börjar göra överhud, där det så småningom ska bli hårrötter, talgkörtlar och svettkörtlar.

Embryoperioden hos människor räknas från andra till åttonde veckan, då fosterstadiet inleds.