Fotogrammetri
Wikipedia
Fotogrammetri är ett teknikområde som avser konsten att göra mätningar av tre-dimensionella positioner hos objekt i världen utifrån två eller flera fotografiska eller digitala bilder.
Den vanligaste metodiken består i att identifiera motsvarande (matchande) bildpunkter i stereoskopiska bilder. Om kamerorna är kalibrerade och om deras relativa orientering är känd så kan linjer konstrueras genom kameracentrum och bildpunkterna varefter positionen för objektpunkten i tre dimensioner bestämmas medelst triangulering. För att öka robustheten i fotogrammetriska bestämningar använder man sig vanligen av fler korrespondenser än som skulle vara nödvändigt i det minimala fallet och löser geometriska minimeringsproblem i minstakvadratmening.
Fotogrammetri används för topografiska kartor, inom arkitektur, inom kriminologi, geologi, deformationsmätningar inom industri och byggande samt inom arkeologi för att snabbt bygga upp kartor över utgrävningsområden. Fotogrammetriska metoder med dess nära relaterade metoder i datorseende används också inom filmproduktion för att sätta samman verkliga bilder med datorgrafik.
Bland centrala begrepp i fotogrammetri kan nämnas de tre-dimensionella koordinater som definierar objekt i världen och de två-dimensionella bildkoordinater som utgörs av objektpunkternas projektion i bildplanen. Den yttre kalibreringen av kamerorna omfattar kamerornas lägen och riktningar i tre dimensioner. Den inre kalibreringen för varje kamera omfattar kamerans fokallängd, centralpunktens läge i bildplanet, skalfaktorerna för kameran samt eventuellt en modell för linsdistorsioner. Utifrån perspektivavbildningen kan därefter olinjära projektionsekvationer uppställas för att beräkna tre-dimensionella objektkoordinater från två-dimensionella bildkoordinater. Under senare år har även projektiva rekonstrueringsmetoder utvecklats som inte förutsätter kalibrering.
