Freden i Oliwa
Wikipedia
Freden i Oliwa slöts den 23 april (3 maj) 1660, och gjorde slut på det Karl X Gustavs polska krig som var mellan Sverige å ena sidan samt Polen, kejsaren och Brandenburg å den andra. Johan II Kasimir i Polen avstod för sig och sina efterkommande alla anspråk på Sverige samt avträdde till detta land norra ("överdüniska") Livland samt Estland och Ösel; kejsaren återgav åt Sverige de av hans trupper i Pommern och Mecklenburg besatta platserna; de mellan Sverige och kurfursten av Brandenburg i Königsberg, Marienburg och Labiau avslutade fördragen upphävdes, och Sverige erkände således medelbart kurfurstens suveränitet som hertig av Ostpreussen. Svenska kommissarier vid fredsunderhandlingarna var grevarna Magnus Gabriel de la Gardie, Bengt Oxenstierna och K. K. von Schlippenbach samt Anders Gyldenclou. Medlare var franske ambassadören A. de Lumbres.
