Fredrika Charlotta Runeberg
Wikipedia
Fredrika Charlotta Runeberg, född Tengström i Jakobstad 1807, död 1879, var en finlandssvensk författarinna. Fredrika var dotter till Carl Fredrik Tengström och Anna Margaretha Bergbom och hade tre systrar och fyra bröder. Fredrika lärde sig läsa vid 5 års ålder, hon gick i småskola till 7 års ålder och blev sedan under flera år undervisad av sin bror Karl i biblisk historia och tysk grammatik.
Hon var gift med sin syssling Johan Ludvig Runeberg. Den 17 maj 1837 flyttade Fredrika och Johan Ludvig Runeberg från Helsingfors till Borgå. Fredrika är mor till Anna Carolina (1832-1833), Ludvig Mikael (1835- ), Lorenzo (1836- ), Walter Magnus Runeberg (1838- ), Johan Wilhelm (1843- ), Jakob Robert (1846- ), Edvard Moritz (1848- ) och Fredrik Karl. Fredrika var brorsdotter till Jacob Tengström.
Fredrika Runeberg anses vara Finlands första kvinnliga journalist och den första kvinnliga författaren som kritiskt analyserat kvinnans ställning i hem och samhälle.
Fredrika deltog i redaktionsarbetet för Helsingfors Morgonbladet, 1833-1836, där hon publicerade egna stycken och översatte artiklar från andra språk (hon gick som ung i flickpension i Åbo där hon lärde sig tala och skriva tyska, franska och engelska). Hon skötte också korrekturläsningen och kan därför kallas Finlands första kvinnliga tidningsredaktör.
Fredrika Runeberg skrev 1843 historieromanen "Fru Catharina Boije och hennes döttrar", men den fick vila i författarinnans gråa sypåse ända till 1858 därför att hon var rädd för att det skulle uppfattas som okvinnligt att vara banbrytande. Hennes stora frågor har däremot både överlevt och förblivit så aktuella att de tål att upprepas: Hur ska kvinnor bäst kunna förverkliga sig själva? Hur ser det goda äktenskapet ut? Hon medarbetade tidigt i pressen, men skrivartalangen fick stå tillbaka för gärningen som hustru och mor till åtta barn. "Teckningar och drömmar" som utgavs 1861 är ett urval prosastycken. Som gift hjälpte hon sin make i hans arbete som redaktör genom att översätta utländsk litteratur och skriva små berättelser. Efter makens död redigerade hon hans efterlämnade skrifter.
Fredrika Runeberg är vidare känd för sina insatser i samhället. 1845 grundade hon finsk läseförening för att Borgåfruarnas kunskapsnivå skulle höjas. 1846 var Fredrika Runeberg med om att starta fruntimmersföreningen som motarbetade nöden och skapade arbete för de fattigaste kvinnorna i Borgå och hon deltog i grundandet av en skola för medellösa flickor i staden samma år, många år innan folkskolorna grundades i Sverige. Fredrika Runeberg var direktionsordförande i föreningen under 16 års tid.
1852 flyttade familjen Runeberg in i ett hus med stor trädgård där Fredrika odlade nyttoväxter och rosor. Hon var bland pionjärerna med krukväxter och flera av hennes sticklingar lever ännu.
Fredrikas roman "Sigrid Liljehorn" kom ut 1862, men krossades av kritikerna och i och med det slutade Fredrika skriva romaner.
Under slutet av 1860-talet och början av 1870-talet skrevs den självbiografiska "Min pennas saga" som handlar om Fredrikas författarskap och hennes litterära ambitioner vilken utgavs postumt 1946.
Fredrika Runeberg avled 1879 och jordfästes invid sin make Johan Ludvig Runeberg.
