Friedrich Tiedemann
Wikipedia
Friedrich Tiedemann, tysk fysiolog och anatom, född 23 augusti 1781 i Kassel, död 28 januari 1861 i München.
Tiedemann blev medicine doktor i Marburg 1804 och började 1805 sin undervisning som professor i anatomi vid universitetet i Landshut och han var även professor i zoologi och anatomi i Heidelberg 1816-1849. Han var en outtröttlig forskare och offentliggjorde i en mängd större och mindre skrifter viktiga undersökningar inom flera olika områden av sin vetenskap. Hans Zoologie (1808-1814) innehöll värdefulla bidrag till forskningen om fåglarnas anatomi och han publicerade även uppmärksammade arbeten om fiskhjärtats byggnad och skaldjurens anatomi.
I sitt arbete över hjärnans anatomi (1816) kastade han nytt ljus över hjärnans morfologi och hans planschverk Tabulæ arteriarum corporis humani (1822-1846) var det dittills mest unika med avseende på storslagenhet, fulländning och praktisk nytta.
Han ägnade sig även åt studier i matsmältningens fysiologi och resultatet visades i det grundläggande arbetet Die verdauung nach versuchen (1826-1831). 1830-1836 gav Tiedemann ut en lärobok i fysiologi.
Han var son till filosofen Dietrich Tiedemann och han blev ledamot av svenska vetenskapsakademin 1827.
