Futuro
Wikipedia
Futuro är ett runt, prefabricerat typhus i glasfiber och polyester, designat av den finske arkitekten Matti Suuronen och producerat mellan 1968 och 1974. Formen, som påminner om ett flygande tefat, anknyter starkt till 1960-talets futurism och fascination för rymden. Huset var tänkt att fungera som fritidshus för upp till åtta personer i exempelvis skidorter. Den lätta konstruktionen gjorde Futuro flyttbart och intentionen var att de prefabricerade enheterna skulle kunna transpoteras från plats till plats med helikopter.
Konstruktionen var relativt enkel, liksom planen som omfattade ett halvmåneformat sällskapsrum med 6 integrerade liggfåtöljer längs kanterna. Därtill fanns ett mindre pentry, ett badrum och förvaringsutrymmen. Ingången var placerad delvis under det upphöjda "fatet" och dörren liknade den som sitter på ett flygplan. Höjden på huset var tre meter och dess diameter mätte åtta meter.
I Strömfors i Finland tillverkades ett 20-tal Futuro av företaget Polykem och dessutom licensbyggde ett amerikanskt företag hustypen i omkring 80 enheter; främst för den inhemska marknaden. Oljekrisen 1973 gjorde dock att plastmaterial ökade betydligt i pris, vilket innebar slutet för Futuro. Idag är hustypen eftertraktad och förvånansvärt många finns kvar. Exempelvis återfinns ett Futurohus på Aspholmen i Örebro där det används som kontor av en reklambyrå. Det kallas i folkmun för Tefatet. År 1998 gjordes en finsk dokumentärfilm om Futuro.
