Glesbygd
Wikipedia
Glesbygd är i svensk befolkningsstatistik benämning på den del av Sveriges yta som inte är tätorter. I andra sammanhang avser man med begreppet glest befolkade delar av landet i vilka även mindre tätorter ingår. Glesbygdsverket är den statliga myndighet som jobbar med glesbygdsfrågor. De har en definition som säger att områden som har mer än 45 minuters bilresa till en tätort med över 3000 invånare skall defineras som glesbygd[1] vilket gör att endast en mindre del av Småland, Öland, Gotland, västra Svealand, bitar av Roslagen och Bergslagen och större delen av Norrlands inland faller inom denna definition. Dock tillkommer även öar utan fast landförbindelse, t.ex. Koster och Ven. I verkligheten defineras oftast glesbygd något mer godtyckligt vilket kan innebära att allt som inte utgörs av tätort alternativt tätbefolkad landsbygd är glesbygd till att mindre samhällen och städer som har en demografisk och ekonomisk tillbakagång inkluderas i begreppet.
De kommuner som har flest invånare (2005) i vad som klassas som glesbygd är[2]
- Öckerö kommun (12 231)
- Gotlands kommun (10 086)
- Åre kommun (9827)
- Pajala kommun (6798)
- Storumans kommun (6507)
[redigera] Se även
[redigera] Källor
- ^ http://www.glesbygdsverket.se/site/Default.aspx?id=3587
- ^ http://www.glesbygdsverket.se/site/Default.aspx?id=8915
[redigera] Fotnot
Tätorter i Norrlands inland med fler än 3000 invånare (2005) (jämför Glesbygdsverkets definition för glesbygd)
- Kiruna
- Gällivare
- Malmberget
- Boden
- Arvidsjaur
- Älvsbyn
- Lycksele
- Vilhelmina
- Vännäs
- Strömsund
- Östersund
- Brunflo
- Sollefteå
- Kramfors
- Matfors
- Ljusdal
- Edsbyn
- Bollnäs
- Sandviken
- Valbo
- Hofors
