Grunau Baby
Wikipedia
| IIb | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | Segelflygplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | |
| I aktiv tjänst | |
| Varianter | |
| Tillverkare | Schneider Flugzeugbau |
| Generella egenskaper | |
| Längd | 6,09 m |
| Spännvidd | 13,57 m |
| Höjd | 1,55 m |
| Vingyta | m2 |
| Tomvikt | 159 kg |
| Lastförmåga | |
| Maximal startvikt | 250 kg |
| Motor | Ingen |
| Motorstyrka | |
| Prestanda | |
| Maximal hastighet | 210 km/h (minsta hastighet 47 km/h) |
| Räckvidd vid maximal vikt | |
| Transporträckvidd | |
| Maximal altitud | |
| Stigförmåga | |
| Kraft/viktförhållande | |
| Beväpning | |
Grunau Baby var det vanligaste segelflygplanet i Sverige i slutet av 1940-talet.
Efter grundutbildning på ett glidflygplan flyttades utbildningen över till ett segelflygplan. Grunau Baby ansågs vara ett lämpligt första segelflygplan både i flygklubbar och i Flygvapnet.
Flygplanet konstruerades i början av 1930-talet av Edmund Schneider i Grunau i Tyskland (i dag Jesow i Polen).
Prototypen flög första gången 1931 och modifierades ett flertal gånger innan den populäraste varianten IIb introducerades. Flygplanet licenstillverkades i ett 30-tal länder i över 6 000 exemplar.
Flygplanet är ett högvingat monoplan byggt i dukklätt trä samt försett med dykbromsar. Flygplanet var ursprungligen öppet men många flygplan modifierades med huv för att öka bekvämligheten. Bästa glidtal är 1:17 vilket innebär att flygplanet förflyttar sig 17 meter framåt på en meters höjdförlust.
Flygplanet är robust och relativt lättfluget, trots att det är ett övningsflygplan slogs flera svenska rekord i distans och höjd med typen. Karl-Erik Övgård höll sig i luften 15 timmar 25 minuter 1943. Över 100 flygplan licenstillverkades i Sverige av AB Flygplan i Norrköping.
De flesta flygplanen fördelades med hjälp av statligt ekonomiskt stöd till de 30 största flygklubbarna medan 30 av flygplanen levererades till Flygvapnet där de fick benämningen Se 102.
