Gunno Dahlstierna
Wikipedia
Gunno Dahlstierna, född 7 september 1661 i Örs socken Dalsland, död 7 september 1709 i Pommern, son till kontraktsprosten Andreas Eurenius och Margareta Bluthera. Lantmäteridirektör och skald, adlad 1702.
Som student i Uppsala inspirerades Dahlstierna av Olof Rudbeck att engagera sig inom lantmäteriet i Livland och Pommern, och bodde en stor del av sitt liv i Sveriges provinser. Genom hans försorg fick Pommern ordentliga och tydliga kartor. Som skald ägnade han sig åt patriotisk diktning, inspirerad från tyska och italienska förebilder. Han skildrar gärna sin hembygd i Dalsland och då med idylliska förtecken i barockens anda och inspirerad av Rudbecks göticism. Man hittar då dalslandsdialekt i texterna. Han räknas därigenom som vår förste skald med provinsiell präglad diktning, den förste hembygdsdiktaren och är kanske mest formfulländad i dessa texter. Främst är han dock en politisk diktare som hyllade kung och fosterland.
Populär blev hans 116 strofer långa folkviseliknande dikt "Giöta kiämpa-wisa om kåningen och härr Pädar" (ca 1701) dvs om konungen (Karl IX) och tsar Peter av Ryssland som i en allegori visar hur den vackra jungfrun Narva avvisar friaren Peter närgångna inviter eller påträngande propåer och räddas av sin trolovade kung Karl. Hans dikt "Swea lands frids-frögd i Saxen" brukar kallas "Saxa-kalaas" (1707) skildar Karl XII:s krigshändelser i Sachsen och fördraget i Altranstädt. Ett typiskt exempel på svensk barockdiktning är hans 268 strofer långa dikt "Kunga-Skald" (1698) som är en äredikt till den döde kung Karl XI, där riksdagen med adel, präster borgare och bönder talar till kungen. Gift med Anna Schlomann från Stralsund.
