Högenergiastrofysik

Wikipedia

Högenergiastrofysik är den del av astrofysiken som sysslar med högenergetiska processer i kosmos och hur dessa kan studeras teoretiskt och genom observationer. Den berör områden inom astronomin såsom: vita dvärgar, neutronstjärnor, eventuell kvarkstjärna, sk svarta hål, hur massa förs över i dubbelstjärnesystem, ackretionsskivor, supernovor, aktiva galaxkärnor(AGN), galaxhopar, kosmisk strålning, accelerationsmekanismer för relativistiska partiklar och neutrinoastronomi. Hit hör givetvis också vad som förknippas med de extrema förhållanden som rådde vid tiden för universums förmodade uppkomst, Big Bang. Dessa fenomen behandlas i allmänhet utförligare inom kosmologi, astropartikelfysik och annan teoretisk fysik som strängteori.

Det man vill observera är partikel- och elektromagnetisk strålning, dvs högenergetiska fotoner - i första hand röntgen- och gammastrålning. För detta krävs avancerad diagnostik, varför utveckling av nya detektorer är ett integrerat teknikområde. Det gäller inte minst gravitationsstrålning, neutriner och annan typ av s k mörk materia.

Området täcker således över många aktuella fält inom astronomi och fysik och det kan därför noteras att det svenska Vetenskapsrådet 2005 satsat på att samla resurser vid Stockholms Universitet och Tekniska Högskolan till ett integrerat High Energy Astrophysics and Cosmology Center:

[redigera] se även

• Röntgenastronomi
• Gammastrålningsastronomi
• Roland Svensson (astronom)

[redigera] extern länk

• HEACs hemsida http://heac.albanova.se/