Handen på hjärtat

Wikipedia

Handen på hjärtat
[[Image:{{{bild}}}\|200px\|]]
Originaltitel	Magic Town
Genre	Komedi romantik
Produktionsland	USA
Premiär	1947
Regissör	William A. Wellman
Fotograf	{{{fotograf}}}
Producent	Robert Riskin William A. Wellman
Manus	Robert Riskin Joseph Krumgold
Skådespelare	James Stewart Jane Wyman Kent Smith
Originalmusik	Roy Webb
Produktionsbolag	{{{produktionsbolag}}}
Produktionsbolag	RKO Radio Pictures
Distribution	{{{distributör}}}
Speltid	103 minuter
Språk	Engelska
IMDb

Handen på hjärtat (originaltitel: Magic Town) är en amerikansk romantisk komedi från 1947 med James Stewart och Jane Wyman, regisserad av William A. Wellman. Stewart spelar en opinionsmätare som tror sig ha hittat en stad som perfekt speglar hur USA tänker och tycker.

Det var en av de första filmerna om just opinionsundersökning, en vetenskap som då just hade dykt upp.

[redigera] Handling

Spoilervarning: Detaljer ur handlingen avslöjas nedan!

Opinionsmätaren Lawrence 'Rip' Smith (spelad av James Stewart) letar förgäves efter en opinionsmätares heliga graal, en stad i amerika som perfekt speglar samhällets sammansättning över hela landet. Misströstandet är stort och hans firma går under, precis den dagen som han mottar ett brev från en gammal armékompis (numera lärare) om hur invånarna i dennes lilla stad tyckte i specifikt val. Resultaten visar sig överstämma nästan exakt med det riktiga resultaten och Smith upptäcker snart att staden är just vad han sökte efter. Smith ser nu dollartecknen framför sina ögon, men vet att ingen annan än hans medarbetare kan få reda på vad de upptäckt.

Smith och hans två kompanjoner beger sig till staden och sätter upp sig som försäkringsagenter - de vet nämligen att om staden någonsin får reda på hur "speciella" de är så kommer de tänka annorlunda och därmed förstöra hela idén. De lyckas övertyga en firma att låta dom göra en undersökning åt dom, om de lyckas så hägrar mer kontrakt i framtiden.

Under sitt möte med stadens borgmästare hör Smith hur en yngre kvinna försöker övertyga borgmästaren och stades råd att göra förändringar, att bygga ut och planera för framtiden. Smith vet direkt att om detta skulle inträffa skulle hans "magiska stad" mycket väl kunna gå förlorad och han stormar därför in och håller ett passionerat tal om hur bra staden ser ut som den är i nuläget och att inget borde ändras. (Detta efter att ha varit i staden i hela en timme).

Smith går också och besöker sin vän från armén som nu arbetar som lärare. Skolbarnen blir mäkta imponerade när de inser att denne man är inte bara en gammal armépolare utan även en fd lyckad basketspelare (men han blev skadad under kriget).

Nästa dag kan man läsa i tidningen att den nytillkomne Smith inte vet sin plats och att han som utomstående ligger näsan i blöt på ett sätt han inte borde. Rasande tar sig Smith in på stadens tidningskontor, men inser snabbt att artikeln är skriven av samma person som han förstörde borgmästarmötet för, hon är tidninges redaktör - Mary Peterman.

Smith försöker övertyga Peterman att han minsann inte vill staden nåt illa (och han vet att han kommer vara där ett tag om hans experiment fungerar) och börjar därför coacha stadens ungdomars basketlag.

Allt eftersom tiden går blir Smith och Peterman allt mer intresserade av varandra och magin ligger verkligen i luften. Till slut, efter två veckors arbete, har man alla detaljer man behöver för sin egen opinionsundersökning från den "perfekta staden". Man skickar iväg resultaten och de visar sig överstämma perfekt med det nationella resultatet som en annan opinionsfirma tagit fram. Pengarna hägrar.

Men så hör Mary hur Smith sitter i samtal med andra och förstår hur det hela ligger till, enda orsaken han är i stan från första början är för hur den ser ut rent populationsmässigt. Hon skriver surt en artikel om det hela som avslöjar allt. När nyheten når den nationella pressen svärmar journalister och utomstående till stan, alla vill ha sin del av "det genomsnittliga amerika". Den lilla staden förlorar snabbt sin charm och dessutom, precis som Smith trodde, så blir inga opinioninsundersökningar gjorda i staden tillförlitliga - folk tänker efter för mycket och tror de är speciella. När nästa undersökning publiceras märker alla hur det numera ligger till och den lilla staden blir amerikas komeditavla.

Men så lätt ger man inte upp, och nu lägger man ner mycket arbete på att få upp folks känslor av sammantillhörighet och tilltro till staden. Och kanske finns det fortfarande kärlek i luften mellan Smith och Mary.