Handgranat

Wikipedia

Tysk handgranat (skafthandgranat) från andra världskriget. Denna modell användes även i Sverige under samma tid

Handgranater är granater som används för bekämpning av trupp, på kort avstånd, samt för rökläggning. Under andra världskriget användes handgranater till att oskadliggöra militär personal i bunkrar och skyttevärn.

Handgranater består i allmänhet av en huvudladdning och mekanisk utlösare som tänder en inkapslad kemisk stubin, som i sin tur tänder granatens huvudladdning cirka tre sekunder efter att stubinen tänts av den mekaniska utlösaren. Den mekaniska utlösaren är vanligen kopplad till en korttidsspärr som i sin tur är låst av en långtiddspärr. När en ägghandgranat skall använtas tar man ett grepp om granaten och håller fast korttidsspärren, vilken oftast utgörs av en bygel. Därefter drar man ut sprinten (fortfarande med korttidsspärren låst) och kastar iväg granaten. När man vid kastet släpper granaten frigörs så korttidsspärren, och den mekaniska utlösaren aktiveras.

Innehåll

1 Typer

[redigera] Typer

[redigera] Spränghandgranat

Sprängämne inkapslat i ett skal, vanligen av metall, ger splitter och tryckverkan. Dödar på mycket kort håll, men används framför allt för att försätta fiender ur stridbart skick under tillräckligt lång tid för att kunna sätta in andra vapen. En spränghandgranat kan vara utformad som en ägghandgranat eller en skafthandgranat. Beroende på modell så kan granatens splitter bestå av själva granatkroppen, stålkulor (likt blyhagel) inbakat i sprängmedlet eller en stålspiral som omgärdar sprängmedlet. I Sverige används spränghandgranat m/56, m/90 (fasas ut) och m/2000. De två sistnämnda är tillverkade av plast medan m/56 har ett skal av pressad plåt och en splitterkropp av lite tjockare plåt.

[redigera] Chockhandgranat

En chockhandgranat är till utseendet lik en spränghandgranat, men ger ingen splitterverkan. Chockhandgranater kastas in i slutna utrymmen där väggarna tros utgöra för klent skydd för egen trupp. Chockhandgranat m/96 ger mycket god tryckverkan i slutna utrymmen och mycket begränsad eller ingen verkan i öppen terräng. Sprängmedlet i chockhandgranat m/96 är pentyl och har 4,5 sekunders fördröjning. (SoldR Mtrl Vapen Handgranater 2000).

[redigera] Rökhandgranat

Ger kraftig rökutveckling, antingen momentant eller kontinuerligt. En typisk konstruktion är en behållare med flytande fosfor, som fås att explodera varvid fosforen sprids i luften och reagerar med tjock rök som resultat.

[redigera] Distraktionsgranat

Kallas i folkmun för flashbang och är en typ av handgranat som antingen ger verkan genom tryck, ljud, ljus eller genom en kombination av dessa.

När en distraktionsgranat detonerar utger den en eller flera starka ljusblixtar och mycket kraftiga knallar. Ljusblixtarna, som uppmäts till en miljon candela, aktiverar ögonens samtliga fotoceller, vilket gör att bilden du ser just då fryser till i några sekunder och återgår då till det normala. Detta gör att du inte ser något annat. De kraftiga smällarna (170 - 180 decibel) rubbar vätskan i innerörat vilket utgör balansorganet hos människorna. Det kan beskrivas som att du snurrar åt ett håll ett tag och plötsligt stannar upp.

I Sverige används distraktionsgranater av piketpolisen i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt av Nationella Insatsstyrkan.

[redigera] Övningshandgranat

I Sverige används övningshandgranater inför det första kastet med skarp handgranat, samt ibland vid så kallade dubbelsidiga stridsövningar där lös ammunition används. Övningsgranatens handhavande är identiskt med den skarpa. Den apteras (monteras ihop) på samma sätt, den osäkras och kastas på samma sätt som en skarp. Handgranatskroppen är blåmålad och har, beroende på modell, hål runt toppen eller ett större hål i botten av kroppen. När den detonerar ger den ifrån sig en knall. Kroppen kan återanvändas.