Henrik Bernhard Palmær
Wikipedia
Henrik Bernhard Palmær född 21 augusti 1801, död 7 juli 1854. Författare, satiriker, tidningsman, riksdagsman. Grundade Östgöta Correspondenten. Skola och gymnasium i Linköping, student i Uppsala 1819, examen vid filosofiska fakulteten 1830, kemie och farmacie adjunkt vid Karolinska institutet i Stockholm 1832. Han misskötte sin adjunktstjänst och lämnade Karolinska efter tre år.
Han hade då i flera år varit verksam som litteraturanmälare i Aftonbladet, och hade 1834 under signatur riktat kritik mot tidningens utgivare och mot Esaias Tegnér. Hans inlägg "väckte det största uppseende genom sin bitande kvickhet och måste hänföras till det giftigaste, vår polemiska litteratur har att uppvisa." Men även som publicist visade Palmær sin obenägenhet för regelbundet arbete och måste 1835 lämna Aftonbladet.
Han sökte då en fast tjänst vid läroverket i Linköping men blev förbigången vid tillsättningen. 1838 startade han Östgötha Correspondenten (Ö.C.), som på sin tid gjorde epok inom den svenska landsortspressen genom sitt kvicka innehåll och den hänsynslöshet med vilken Palmær anföll sina personliga fiender.
Hans mest kända artikel är den mot biskopen och domprosten i Linköping dräpande satiren Yttersta domen i Kråkvinkel[1]. Artikeln medförde att tidningsnumret togs i beslag och Palmær blev åtalad för "hädelse mot Guds ord". Vid rättegången frikändes Palmær, varefter han hade nöjet att själv referera rättegången i sin tidning.
Han tröttnade också på Ö.C. och tidningen övergick så småningom till medarbetaren C. F. Ridderstad. Från 1841 upphörde Palmærs bidrag till Ö.C. och Palmær utgav under några år en månadstidskrift Herr Lars. 1844 fick han en lärartjänst i åkerbrukskemi vid Sjögestads lantbruksskola.
1847 utsågs boktryckare Palmær att representera Linköping och Vimmerby i borgarståndet vid 1847 - 1848 års riksdag. Han väckte där flera minnesvärda motioner, exempelvis om den medicinska undervisningens ordnande, om förbättring av mosaiska trosbekännares ställning i samhället m. m. Han insattes i allmänna besvärs- och ekonomiutskottet och gjorde sig i övrigt mest känd genom det attiska salt, som kryddade hans inlägg i förhandlingarna.
Efter riksdagens slut stannade P. i Stockholm som medarbetare i tidningarna Friskytten och Dagbladet samt utsände även mot slutet af 1849 flygbladet Gazetten. 1853 återvände han till Linköping, där han började utge Östgöta-Gazetten. Av den utkom 19 nummer fram till Palmærs död 7 juli 1854.
P.C. Jersild sammanfattar Palmærs bidrag: "Palmærs produktion som mest består av kortare tidningsalster visar att han var en fullfjädrad satiriker i Swifts anda. Hans metoder är skiftande; högst når han kanske i personförföljelserna. - - Men satiren var för Palmær inget självändamål utan en politisk handling mot ett förstockat privilegiesamhälle där dumhet, grymhet, och glitter härskade."
[redigera] Referenser
Litteratur
- Henrik Bernhard Palmær: Beska droppar, i urval av Göran B. Nilsson, Bonniers 1974, ISBN 91-0-039782-2
- Henrik Bernhard Palmær: Nya beska droppar, jubileumsurval ("Ny förstärkt blandning") av Göran B. Nilsson, Östgöta Correspondentens Förlag, 1988, ISBN 91-971140-0-6
- P. C. Jersild: En dag på Karolinska Institutet, sid 309 i Författarnas Litteraturhistoria, del 1, 1977, ISBN 91-7054-232-5
- Widerström, Otto: Henrik Bernhard Palmaer, doktorsavhandling, Lund 1951
- ELDBRÄNDER OCH GNISTOR -- Humoresker af H. B. Palmær. Samlade och utgifna af Arvid Ahnfelt med lefnadsteckning och porträtt af Palmær. Bonniers 1876, 1886, 1924. Tillgänglig i digital form hos projekt Runeberg.
