Hugo Ekhammar
Wikipedia
Hugo Ekhammar, (född Hugo Johannes Ekholm) finlandssvensk författare och folkbildare, 1880-1955. Ekhammar var son till en västnyländsk snickare som flyttat till Helsingfors. Flera av förfäderna hade varit torpare. Ekhammar studerade i nordisk filologi i Helsingfors och blev doktor på en avhandling om medeltidssvenskan. Som stridbar redaktör för Studentbladet under åren 1913-1917, tog han energiskt ställning för en förbättring av torparbefolkningens sociala förhållanden. Tillsammans med sin vid den tiden nära vän Arvid Mörne ville han vara ett samvete för finlandssvenskheten. De menade att den allians mellan finlandssvensk allmoge och borgerskap som Axel Lille och Axel Olof Freudenthal ville bygga inte kunde ske med mindre än att de sociala klyftorna överbryggdes. Under sitt vagabonderande liv, delvis i Sverige, fortsatte han att driva en svensk samlingstanke.
Hans två skönlitterära verk är bägge folklivsskildringar, men berättade utifrån mycket olika humör. Det norrfångna landet är ett mycket personlig och ställvis hatisk uppgörelse med missförhållanden i ett österbottniskt lokalsamhälle, där småskurna och konservativa makthavare gör livet surt för insiktsfulla folkbildare och folkhögskoleelever. Under torparsolen är realistiskt återhållen, men absolut inte mindre effektivt i sin sociala polemik. Den skildrar torparnas förhållanden i västra Nyland kring 1880. Den senare romanen har dramatiserats och uppförts två gånger på Raseborgs sommarteater, första gången 1973 och andra gången till sommarteaterns 40-årsjubileum 2006.
[redigera] Bibliografi
- Det norrfångna landet 1920
- Under torparsolen 1922
