Jon Olof Åberg
Wikipedia
Jon Olof Åberg, född 2 juli 1843 i Ås församling i Kalmar län, död i Stockholm 20 maj 1898. Författare af romantiserade skildringar ur svenska historien. Son till kyrkoherden i Förlösa i Kalmar län, sedermera kontraktsprosten Olaus Åberg och Anna Maria Bonell.
Åberg var som ung begåvad med en livlig fantasi och redan från tidiga ungdomen kände sig starkt tilltalad av berättelser ur fäderneslandets historia. Började, sedan han slutat sina väl knappa elementarstudier, försöka sig såsom författare på den historiska romanens och novellens område. I Stockholm, där han på 1860-talet slog sig ned, utkommo i snabb följd en mängd af honom författade arbeten i antydda väg, avsedda för den stora allmänheten och mestadels av ett ganska ringa omfång. Hållna i en livlig och lättläst stil och behandlande de enkla motiven på ett spänningsväckande sätt, vunno dessa små berättelser en ganska vidsträckt läsekrets, icke minst bland ungdomen, åtskilliga utgående i flera upplagor. Av dessa må nämnas: Carl XV:s skyddsling 1872, Hjältarne från Savolaks 1875, Banér i säcken 1876, Carl XII:s värja 1878, Snapphanarne 1882, Svenskarne på Hammershuus 1882, »Bondpinan» på Rumlaborg 1892 m. fl. Dessutom utgav han ett par samlingar kortare berättelser och skizzer, delvis förut införda i tidningar och tidskrifter, nämligen 1880-81 Från skilda tider och 1883-84 Svenska bragder, skildrade för folket.
