Karl Friedrich Weitzmann
Wikipedia
Karl Friedrich Weitzmann, född 1808 i Berlin, död där 1880, var en tysk musiker.
Han var elev till Ludwig Spohr, Moritz Hauptmann med flera, blev körledare i Riga och Reval, sedermera (1836) violinist i hovkapellet och kyrkomusikdirektor i Petersburg. Han studerade 1846 i London och Paris samt bosatte sig 1847 i Berlin och arbetade där som lärare och skriftställare. Han blev mindre berömd för sina kompositioner (operor, sånger, gåtkanon, preludier och andra pianostycken), än för sina skrifter.
[redigera] Bibliografi
- Der übermässige dreiklang (1853)
- Geschichte des septimenackords (1854)
- Harmoniesystem (1860, prisbelönt)
- Geschichte des klavierspiels und der klavierlitteratur (1863; 2:a uppl. 1879)
[redigera] Källor
Delar av denna artikel är baserade på artikeln Karl Friedrich Weitzmann ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926.(Not)
