Karl Jakob Sundevall
Wikipedia
Karl Jakob Sundevall, född 22 oktober 1801 i Högestad, Skåne, död 2 februari 1875 i Stockholm, var en svensk zoolog.
Han blev 1817 student i Lund 1817 och 1823 doktor i filosofi. Efter en resa till Ostindien mellan 1827 och 1828 avlade han medicinsk licentiatexamen 1829 och blev medicinsk doktor följande år.
1833 blev han intendent vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm och utnämndes 1836 till adjunkt i zoologi och ekonomi i Lund. Återkommen från den 1838 företagna franska expeditionen till Spetsbergen, förordnades han 1839 till intendent och professor vid nämnda museum. Sedan 1841 till 1871 arbetade han vid avdelningen för ryggradsdjur.
Han var ledamot av Fysiografiska sällskapet i Lund, Vetenskapsakademin, Lantbruksakademin och Kungliga Vetenskaps-Societeten i Uppsala. Sundvalls flesta arbeten behandlar ryggradsdjurens systematik. I Methodisk öfversigt af idislande djuren (1844) lämnade han ett förtjänstfullt bidrag till kännedomen om dessa djurs släktskapsförhållanden. Hans Lärobok i zoologien (1835) med tillhörande handatlas användes länge vid läroverken.
Hans betydelsefullaste arbeten ligger inom ornitologins område, där han behandlade delar av fåglarnas anatomi. Till hans mest beaktade arbeten hör Methodi naturalis avium disponendarum tentamen (1872-73), Svenska foglarne (1856-71) och Conspectus avium picinarum (1866). Sundevall gjorde även ett förslag till användning av fonetiska bokstäver.
