Klara Johanson
Wikipedia
Klara Johanson, född den 6 oktober 1875 i Halmstad, död den 8 oktober 1948 i Stockholm, litteraturkritiker och essäist.
Johanson föddes i Halmstad som dotter till skräddaren Alexander Johanson och hustrun Anna Christina. Om sin uppväxt på Storgatan 41 har hon återvänt flera gånger, bland annat genom artiklar i Föreningen Gamla Halmstads årsbok.
Hon var den första kvinnan att ta mogenhetsexamen i Halmstad 1894 och därefter började Johanson studera vid Uppsala universitet där hon tog en filosofie kandidat-examen 1897. Under åren i Uppsala var hon medlem av Göteborgs nation och skrev studentspex. Hon var medlem i Kvinnliga studentföreningen där hon träffade Lydia Wahlström, senare aktiv i rösträttsrörelsen, vars vänskap kom att betyda mycket för Johanson.
Efter examen blev hon först anställd vid Krigsarkivet men från 1899 arbetade hon som redaktionssekreterare och litteraturkritiker i Fredrika-Bremer-förbundets tidning Dagny. Jämsides var hon litteraturkritiker och krönikör i dagstidningen Stockholms Dagblad där hon stannade till 1912. Hon var en stor beundrare av Goethe; hans Den unge Werthers lidanden ansåg hon vara "romanernas roman". Andra författare som Johanson satte högt var Emily Dickinson och Søren Kierkegaard.
Hon översatte lyrik av Byron och de Musset men som översättare är hon kanske främst känd genom översätttningen av den schweiziske poeten Henri Frédéric Amiels En drömmares dagbok. Under pseudonymen Huck Leber samlade hon historier från Halmstad och Uppsalas studentvärld i boken Oskuld och arsenik (1901). 1907 väckte hennes publicering av en nyligen bortgången prostituerads dagbok, Den undre verlden. En lifshistoria stor debatt i pressen.
1912 flyttade Johanson ihop med Ellen Kleman, redaktör för Dagny, i en lägenhet på Valhallavägen i Stockholm. Mellan 1915 och 1920 utgav de en samling av Fredrika Bremers brev i fyra band med en omfattande kommentar. När tidskriften Tidevarvet började publiceras bidrog Johanson med artiklar i aktuella politiska och sociala frågor.
Efter Ellen Klemans bortgång 1943 tvingades Johanson att lämna lägenheten på Valhallavägen utfattig men genom Blomsterfondens försorg fick hon en liten lägenhet på Rödabergsgatan i Vasastan, där hon avled 1948.
Innehåll |
[redigera] Referenser
[redigera] Källor
- Johannes Edfelt, Svenska Akademiens minnesanteckningar. Klara Johanson (1984) Stockholm: Norstedts. ISBN 9118332617.
- John Landquists artikel om Klara Johanson i Svenskt Biografiskt Lexikon
[redigera] Externa länkar
- Bodil Zalesky, "Återupptäck kritikern Klara Johanson", nättidningen Alba
[redigera] Litteratur
- Carina Burman, K.J. (2007) Stockholm: Bonniers. ISBN 9100108022.
- Ulrika Knutson, Kvinnor på gränsen till genombrott (2004) Stockholm: Bonniers. sid. 253-273. ISBN 9100580007.
