Klippning (ljudteknik)
Wikipedia
När en förstärkare klipper så hugger den av ljudsignalerna eftersom förstärkaren just då skulle behövt ha 2-3 gånger så mycket drivspänning att arbeta med. Det är då signalens dynamik överstiger förstärkarens förmåga att förstärka utan förvrängning eller distorsion som fenomenet klippning uppstår.
Om signalen är en böljande sinusvåg och är just bara det - en enkel ton. Skulle denna enkla ton klippas av en förstärkare så skulle först och främst dess toppar huggas av. Resonanser och annat som uppstår vid överstyrning blandas så med grundtonen och en helt ny signal har bildats med grundtonen som bas. Denna distorsion är i viss harmonisk eftersom den - så att säga - hänger på grundtonen. Men när klippningen är mer än någon procent så finner lyssnaren ingen harmoni i lyssnandet.
En rörförstärkare beter sig annorlunda än en transistorförstärkare i ett sådant läge. I en rörförstärkare komprimeras signalen innan den klipper varför en rörförstärkare kan hantera ett större dynamikområde än en transistorförstärkare.
Man kan dock använda kompressorer för att trycka ihop ljudet innan effeksteget. Ljud som är processerat på sådant vis saknar den dynamik som tex. en symfoniorkester har. Men om avsikten är att leverera en rytmiskt pulserande ljudmassa med inslag av lite varierande toner för dans och så - må det vara hänt. Med en kompressor kan man alltså närma sig klippningsgränsen under kontrollerade former och kan spela med högre uteffekt än utan.
Eftersom termen klipper, inte har med frisöryrket att göra, har här den vanligaste formen ordet används i angetts. Grundformen att klippa används i stort sett aldrig. Termen beskriver ett fenomen - förstärkaren har börjat att klippa, förstärkaren klipper.
