Korbinian Brodmann
Wikipedia
Korbinian Brodmann, född 1868 i Hohenzollern, död 1918 (av blodförgiftning) i München, tysk läkare.
Brodmann studerade vid universiteten i München, Würzburg, Berlin och Freiburg och blev 1896 assistent vid en nervkuranstalt i Alexanderbad i Fichtelgebirge. Där sammanträffade han med O. Vogt, vilket förde honom in på det neurologiska forskningsområde där han skulle bli berömd, nämligen storhjärnans bark. År 1901 anställdes Brodmann som assistent vid det av Vogt grundlagda Neurobiologisches institut i Berlin, övergick 1910 till Gaupps psykiatriska klinik i Tübingen, överflyttade 1916 som prosektor till en sinnesvårdanstalt utanför Halle och blev 1918 avdelningschef för den nyinrättade forskningsanstalten för psykiatri i München.
De hjärnanatomiska undersökningar, som banat väg för Brodmanns berömmelse, påbörjades på Vogts laboratorium och utgjorde i själva verket ett led i de systematiska studier över hjärnbarkens histologi och fysiologi, som planlagts och genomförts av Vogt, dennes hustru Cecile Vogt, Bielschowski, Brodmann och flera andra forskare. Genom Brodmanns undersökningar erhöll man ingående kännedom om en mängd skilda barkzoners cellulära sammansättning. I detta avseende kartlade Brodmann, kan man säga, den mänskliga och vida mer än varje annan forskare även en stor mängd skilda däggdjursformers hela hjärnbarkyta och ådagalade härvid på flera ställen dessa skilda barkområdens topiska identitet med vissa bestämda fysiologiska uppgifter.
Efter Brodmanns död fullföljdes denna utomordentligt viktiga forskning av Vogt själv och hans hustru, varvid man bevisade den skarpa, lineära gränsen mellan de skilda fysiologiska och därvid även de tektoniska barkfälten. Makarna Vogt påvisade sedan över 200 dylika skilda territorier inom den mänskliga hjärnbarkens område.
