Långfärdskajak
Wikipedia
Långfärdskajaken är anpassad för att göra längre paddelsträckor, ofta med övernattningar och packning, smidigare och säkrare. I denna artikel presenteras långfärdskajaker konstruerade för havsförhållanden (havskajaker) eftersom dessa är de som är mest specialanpassade.
Benämningen långfärdskajak syftar därför på kajaker där vissa egenskaper vid konstruktionen prioriterats och andra egenskaper därför fått ge vika. Sådana egenskaper är:
- Kursstabilitet. För att onödig energi inte skall gå åt till att kontinuerligt korrigerakursen görs lånfärdskajaken lång och rak i köllinjen. Nackdel jämfört med ett bananformat kajakbotten och/eller kort kajak är att manövreringsförmågan samtidigt minskar. En bra och ofta använd kompromiss är en lite mera rundbottnad kajak och användning av justerbar skädda.
- Vattentäta skott. Kajaken bör ha vattentäta packluckor (eller skott) i fören och aktern som ger torra packutrymmen och en kajak som går att tömma och inte skjunker i fall av kapsejsning. Långfärdskajaken hör då den är väl konstruerad och då den framförs av en skicklig paddlare till de sjösäkraste farkosterna som rör sig på våra hav. Den är så gott som osänkbar, tål så gott som alla väder och vindar och går att rolla upp med eskimåsväng på nytt efter kapsejsning.
- Förmåga att ta sig igenom vågor. Stor volym i för och akter, relativt vassa stävar och "uppnäsa" gör att kajaken varken dyker i vågor eller likt en rodeotjur tar sig över varje våg utan går rakt igenom.
- Litet vindfång. Kajaken skall vara så låg i vattenlinjen att vinden inte skapar onödigt motstånd.
