Lars Ahlin
Wikipedia
Lars Ahlin, född 4 april 1915 i Sundsvall, död 10 mars 1997, var en svensk författare. Gift 1946 med Gunnel Ahlin.
[redigera] Bibliografi
- Tåbb med manifestet (1943)
- Inga ögon väntar mig 1944
- Min död är min 1945
- Storm kring Ahlin 1945
- Om 1946
- Jungfrun i det gröna 1947
- Fångnas glädje 1947
- Egen spis 1948
- Lekpaus 1948
- Eld av eld 1949
- Huset har ingen filial 1949
- Ung man med manifest 1951
- Fromma mord 1952
- Kanelbiten 1953
- Stora glömskan 1954
- Kvinna, kvinna 1955
- Natt i marknadstältet (1957)
- Gilla gång 1958
- Nattens ögonsten 1958 (illustrerad av Håkan Bonds)
- Bark och löv 1961
- Lutan 1977
- Tal på Övralid 1983, 1983
- Kommer hem och är snäll 1984
- Sjätte munnen 1985
- Vaktpojkens eld 1986
- Din livsfrukt 1987
- 4 pjäser 1990
- De sotarna! De sotarna! 1990
- Det florentinska vildsvinet 1991
- Estetiska Essayer 1994
- Sjung för de dömda! 1995
- Breviarium 1996
- Landsatt per fallskärm 2002
[redigera] Priser och utmärkelser
- Svenska Dagbladets litteraturpris 1944
- De Nios stora pris 1960
- Litteraturfrämjandets stora romanpris 1962
- Doblougska priset 1963
- Litteraturfrämjandets stora pris 1966
- Hedersdoktor Umeå universitet 1969
- Signe Ekblad-Eldhs pris 1970
- Kellgrenpriset 1982
- Övralidspriset 1983
- Aniara-priset 1983
- Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris 1988
- Augustpriset 1990 (för De sotarna! de sotarna!)
- Gerard Bonniers pris 1991
- Ivar Lo-Johanssons personliga pris 1992
- Svenska Akademiens nordiska pris 1995
