Möbelinstitutet
Wikipedia
 |
Denna artikel behöver wikiformateras. |
| Hjälp gärna till med den här och andra artiklar som saknar wikiformatering. |
|
Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård. |
| Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet. |
Innehåll |
[redigera] Om Möbelinstitutet – dess uppgång och fall (1967-2005)
När Möbelinstitutet startade den 1 juli 1967 övertog man en redan fungerande undersökningsverksamhet. På initiativ av Brita Åkerman hade redan 1948 påbörjats möbelstudier inom Svenska Slöjdföreningen med Erik Berglund som projektledare. (Se Möbelforskning).
Institutet hade som huvudman en ideell förening med företrädare för olika intressegrupper i styrelsen: Konsumentintressen, möbelbranschen och utbildning/formgivning.
Erik Berglund var institutets föreståndare (1967-1984). Han ansvarade för ledning av verksamheten och planering av forskningsuppgifter. Per Berg svarade som biträdande föreståndare (1967-1987) för administration, ekonomi- och personalfrågor. De första åren även för information, försäljning av tjänster och publikationer. Han var också sekreterare i institutets styrelse.
Lokaler hyrdes i Konstfackskolans byggnad i Stockholm. Man arbetade redan från första året med utveckling av provningsmetodik och provningsutrustning, provade möbler, gjorde funktions- och måttstudier, arbetade också med klassifikations- och nomenklaturfrågor, marknadsinventeringar, jämförande varuundersökningar, kvalitetsredovisning, medverkan i standardisering samt konsultations- och annan uppdragsverksamhet.
Institutets uppgift var enligt stadgarna forsknings- och utvecklingsarbete inom möbelområdet av intresse för konsumenter, producenter och distributörer. I en programförklaring framhölls att resultaten från institutets verksamhet skulle vara underlag för utvecklingsarbete inom industrin och för upplysningsverksamhet om möbler.
[redigera] Finansiering
Syftet var inte att verksamheten skulle ge vinst, men institutet behövde inte heller visa förlust de första 25 åren. Från början fanns inget eget finansiellt kapital men så småningom fick institutet ihop ett eget kapital som 1992 hade vuxit till 1,2 Mkr. Statliga Styrelsen för Teknisk Utveckling(STU) kom in som medfinansiär i samband med att Stiftelsen för möbelforskning bildades 1971.
Institutets arbete vann snabbt respekt i vida kretsar. Uppdrag från institutioner som bevakade möblering av våra offentliga miljöer – arbetsmiljö, skolmiljö och vårdmiljö – visade att institutets arbete uppskattades. I samarbetet med de nordiska systerorganisationerna visade de sin uppskattning genom att ge ekonomiska bidrag till det svenska Möbelinstitutet.
[redigera] Forsknings- och utvecklingsarbete
För arbetsplatser och hemmabruk behövdes ergonomiskt anpassade möbler. Riktigt konstruerade sitt- och liggmöbler kunde motverka en av de vanligaste folksjukdomarna – dåliga ryggar. Ibland inträffade olycksfall på grund av dåliga möbelkonstruktioner. Möbelinstitutets funktionsstudier var början på de forskningsinsatser som var nödvändiga.
[redigera] Information
Informationen riktades till branschföretag och brukare genom publikationer, utställningar, seminarier, symposier och informationsdagar på många håll i landet.
[redigera] Kvalitetsredovisning
Till en början samarbetade institutet om kvalitetsredovisning för möbler med Varudeklarationsnämnden(VDN. VDN-deklarationerna ersattes 1972 av Möbelinstitutets eget system Möbelfakta.
Möbelfakta-deklarationerna upplyste om det som är viktigt för brukaren men som inte så lätt kan ses vid ett besök i möbelaffären, till exempel hållfasthet, ytornas tålighet samt materialkvalitet och noggrannhet i utförandet. Generellt användes endast mätbara kriterier, och de egenskaper som deklarerades kunde kontrolleras mot svenska och internationella standarder för provningsmetoder och kravnivåer.
När Möbelfakta-systemet infördes, fick institutet mycken positiv uppmärksamhet hos både konsumentföreträdare och i branschen. I Konsumenttekniska nämndens rapport 1991/92 kunde man t ex läsa: Det svenska Möbelfaktasystemet är sannolikt ett av de mest utvecklade försöken att fastställa brukarkrav och att överföra dessa krav på produktegenskaper i en form som ger underlag för konsumenternas val på en marknad.
Men etiketterna med Möbelfakta-deklaration var inte populära hos alla möbelhandlare. Den största betydelsen fick Möbelfakta genom att kravspecifikationerna och deklarationsanvisningarna med sina graderade egenskapskrav användes av professionella inköpare.
KF började använda Möbelfakta för konsumentinformation 1972 och IKEA 1973. Både KF och IKEA byggde egna provningslaboratorier efter Möbelinstitutets specifikationer. Möbelfakta-systemet blev ett viktigt instrument för företagens beställningar av möbler och kontroll av levererade produkter, liksom vid hantering av reklamationer. Med Möbelfaktas hjälp kunde KF och IKEA visa att även lågprismöbler kunde hålla en rimlig kvalitetsnivå.
[redigera] Uppdragsprovning
Försvarets materielverk(FMV) svarade för avtal om upphandling av möbler och inredning till statliga myndigheter, FMV krävde att tillverkarnas möbler skulle deklareras med Möbelfakta. Det bidrog i hög grad till att antalet deklarerade möbler blev förhållandevis stort.
Att alltflera utlandstillverkade möbler kom till institutet för provning var ett tecken på den ökande konkurrens som svensk möbelindustri utsattes för. Glädjande var att allt flera provningsrapporter fick tas fram på främmande språk, vanligast engelska. Det visade att svenska möbelexportörer ansåg att Möbelfakta var en god hjälp när de ville hävda sig ute i världen.
Efter introduktionen av Möbelfakta ökade antalet provningsuppdrag. Antalet uppdragsgivare var i början av 1970-talet mellan 100 och 150 och låg vid 1980-talets slut på omkring 300. Årliga antalet utfärdade provningsrapporter var då närmare 1000.
[redigera] Möbelinstitutet flyttas
Personer i Möbelinstitutets styrelse ansåg att institutet borde flyttas till Jönköping. Man trodde att institutet där skulle få bättre förankring med branschen i den region där möbelindustrin hade sin tyngdpunkt. Samlokalisering med Träteks avdelning i Jönköping påstod man skulle ge samordningsvinster, lägre kostnader och ökade bidrag från möbelindustrin.
Av personalen var det endast två provningstekniker som var villiga att flytta med. Från flera håll varnades för att det skulle ta flera år att bygga upp ny kompetens, eftersom inga erfarna medarbetare ville flytta till Jönköping, och att risken var stor att verksamheten snart skulle försvinna om man flyttade institutet, utan VD och personal.
Styrelsen var väl medveten om denna risk, men trots detta och utan att utreda de ekonomiska konsekvenserna beslutade styrelsen i mars 1992 om flyttning till Jönköping.
I Jönköping var kommunen positiv till institutets flyttning och satsade över 11 miljoner kronor på ombyggnad av lokaler.
Flyttningen genomfördes vid årsskiftet 2002/2003. Redan sex månader efter flytten var Möbelinstitutet konkursmässigt efter miljonförlust, och efter ytterligare ett par år med miljonförluster togs i mars 1995 beslut om likvidation, där svenska staten och Jönköpings kommun fick skjuta till betydande belopp.
