Mohs hårdhetsskala
Wikipedia
| Mohs hårdhet | Mineral | Absolut hårdhet |
|---|---|---|
| 1 | Talk
(Mg3Si4O10(OH)2) |
1 |
| 2 | Gips (CaSO4·2H2O) | 3 |
| 3 | Kalkspat (CaCO3) | 9 |
| 4 | Flusspat (CaF2) | 21 |
| 5 | Apatit
(Ca5(PO4)3(OH-,Cl-,F-)) |
48 |
| 6 | Fältspat (KAlSi3O8) | 72 |
| 7 | Kvarts (SiO2) | 100 |
| 8 | Topas
(Al2SiO4(OH-,F-)2) |
200 |
| 9 | Korund (Al2O3) | 400 |
| 10 | Diamant (C) | 1500 |
Mohs hårdhetsskala visar reptåligheten för olika mineral genom att ett hårdare mineral kan repa ett mjukare. Skalan skapades av den tyske mineralogen Friedrich Mohs som baserade den på tio mineraler. Inom materialteknik finns flera definitioner av hårdhet.
Ett materials okända hårdhet bestäms genom att man undersöker vilket mineral på skalan som är det hårdaste som kan repas, eller omvänt, vilket är det mjukaste mineral, som förmår repa provföremålet.
Tabellen visar uppmätt absolut hårdhet. Mohs hårdhetsskala är endast en jämförande skala. Exempelvis är korund dubbelt så hårt som topas, medan diamant är nästan fyra gånger så hårt som korund.
Diamant är det hårdaste naturmaterial vi känner. En briljant är en smyckeslipad diamant. Enda sättet att slipa fram briljantens fasetter är att använda mera diamant, i detta fall i form av diamantpulver.
Korund ingår ofta i industrins slipskivor, och med detta kan de flesta hårda material (utom diamant) slipas till önskad form.
