Neapelskolan
Wikipedia
Neapelskolan är benämning på tre generationer av operatonsättare verksamma i Neapel och omnejd under 1600- och 1700-talet. Rörelsen skapades av Francesco Provenzale, och de framträdande medlemmarna var:
- Pasquale Anfossi
- Domenico Cimarosa
- Francesco Feo
- Pietro Alessandro Guglielmi
- Johann Adolf Hasse
- Niccolò Jommelli
- Gaetano Latilla
- Leonardo Leo (Lionardo Oronzo Salvatore de Leo)
- Nicola Logroscino
- Giovanni Paisiello
- David Pérez
- Giovanni Battista Pergolesi
- Niccolò Piccinni
- Nicola Antioni Porpora
- Tommaso Traetta
- Giacomo Tritto
- Antonio Saccini
- Alessandro Scarlatti
- Leonardo Vinci
Neapelstilens bidrag till operakonsten är cantilena med virtuos koloratur i tredelade aria da capo förs fram i operan. Recitativo secco och recitativo accompagnato har också en bärande funktion. Aria och recitativavsnitt ordnas enligt mönsteret RARA... osv. Kör (coro) användes inte, dess plats tog vokala duetter, tersetter och kvartetter. Alessandro Scarlatti introducerade även tredelad uvertyr.
Skolan introducerade också opera buffa - till en början korta komiska avbrott (intermezzi) i en opera seria. Opera buffa utvecklades från commedia del'arte.
Niccolò Piccinni och Giovanni Paisiello utvecklade operaformen med större vikt på orkestern som byggs ut med träblåsinstrument, användning av crescendo, mer raffinerad rytm och cavatina som ariaform.
