Nils Dacke

Wikipedia

Nils Dacke, död 1543, småländsk bonde- och upprorsledare.

Ledare för den så kallade Dackefejden mot Gustav Vasa. Besegrades eftersom han som upprorsledare inte hade de ekonomiska resurserna som Gustav Vasa hade och avböjde hjälp från tyska stormän (eg. den vid denne tid ständigt ränksmidande hertig Albrecht av Meklenburg, det är osäkert om han verkligen hade kunnat mönstra de utlovade trupperna).

Första gången som Dacke nämns i den svenska historien är 1536 då han dräper en fogde i serie mindre oroligheter i Småland. Vid denna tid skall Dacke redan ha varit i 30-årsåldern och ha haft minst en son, vad denne hette är däremot oklart. Efter detta så befinner han sig på flykt undan rättvisan under en längre period innan han slutligen överlämnar sig till tinget där han ådöms att böta 200 mark i böter, en mycket stor summa under denna tid. Med hjälp av folk/släktingar i sin hembygd Södra Möre härad lyckas han dock samla ihop pengarna och kan nu bosätta sig i ett nybyggartorp på gränsen till Blekinge.

Några år senare så dyker dock Dackes namn åter upp i historien, denna gång som ledare för ett uppbåd bönder i häraden som beslutat sig för att med egna händer ta tag i den lokale fogdens övergrepp mot bönderna i trakten (enligt historikern Lars-Olof Larsson har detta första anfall klara drag av blodshämnd). Ett par månader senare så befinner sig Dacke i maktposition som han inte räknat med som ledare för bönderna i Småland. Efter att ha slutit ett fredsavtal med Gustav Vasa den 8 november 1542 istället för att bege sig mot Stockholm med sina trupper, verkar det faktiskt som om Dacke försökt att uppfylla upprorets slagord, "Gammelt och fornt". Genom att som herre på Kronoberg återinföra gränshandeln med Danmark, den katolska gudstjänsten med mera.

När våren 1543 kommer anfaller dock kungens trupper på nytt, i brott mot den överenskomna vapenvilan och vinner en förkrossande seger när de lärt sig handskas med bönders taktik. Enligt traditionen ska Nils Dacke ha blivit svårt sårad, han fick båda benen genomskjutna, under det avgörande slaget som skedde på, den i Virserums socken belägna, sjön Hjortens is. Hans män lyckas dock föra honom i säkerhet och han höll sig undan kungens trupper i två månader.

Dacke stupade på gränsen mot Blekinge vid den gård han i början upproret hade brukat, skjuten av fogdens män (som skall ha letts av en av hans gamla löjtnanter). Hans kropp blev postumt steglad efter upproret och utplacerad i Kalmar med bland annat huvudet på en påle vid galgbacken. Enligt oklara källor lät Gustav Vasa hans son svälta ihjäl i fängelsecell för att han var rädd för ett nytt uppror och följaktligen för dennes symbolvärde.