Nya sakligheten
Wikipedia
Nya sakligheten (ty. Die Neue Sachlichkeit), begrepp för en stilriktning inom konst, litteratur, filmkonst och arkitektur som hade betydelse framförallt under 1920-talet.
Innehåll |
[redigera] Nya sakligheten inom konsten
Termen myntades 1923 för att beskriva målningar av de tyska konstnärerna Max Beckmann, Otto Dix och George Grosz.
Det rör sig om tydliga, detaljerade, starkt realistiska, ibland groteska, satiriska målningar och teckningar med ett starkt desillusionerat uttryck och är en form av socialrealism.
I Sverige företräddes rörelsen av bl.a. Arvid Fougstedt och Otte Sköld.
[redigera] Nya sakligheten inom litteraturen
[redigera] Nya sakligheten inom filmkonsten
[redigera] Nya sakligheten inom arkitekturen
Det var de tyskspråkiga arkitekterna av Neue Sachlichkeit som var de mest tongivande. Det fanns en stark socialistisk dimension i deras arbete och frågan som man fokuserade på var hur man kunde upprätta en minimumstandard för bostäder.
