Ove Lundell
Wikipedia
Ove Vilmer Lundell, född 29 maj 1930 i Möklinta, Västmanlands län, död 4 september 2001 i Varberg, Hallands län, var en av Sveriges främsta och mest välkända motocrossförare. Hans karriär började när han 15 år gammal under namnet Ove Vilmer agerade "dödsryttare" tillsammans med fadern på nöjesfält och i cirkussammanhang, körande en ålderstigen Indian på de lodräta väggarna.
Med makan Sonja och döttrarna Yvonne och Malou, födda resp. 1950 och 1953, flyttade han cirka 25 år gammal till Varberg och fick här dottern Sonja 1956 och sonen Michel 1964. Han förblev Varberg trogen till sin bortgång.
[redigera] Tävlingsverksamhet
I sin specialgren motocross blev han svensk mästare tre gånger (1955/1958/1960) och tog med det svenska laget tre världsmästerskap (1958/1961/1962). Han deltog även med framgång i Trial, Enduro, TT och snöskoterracing.
1955 tilldelades han "Stora Grabbars Märke" av Svenska motorcykelförbundet - SVEMO.
I slutet av 60-talet och en bra bit in på 70-talet var han coach för unga motocrosstalanger på Annebergbanan utanför Varberg.
1984 startade han tävlingsverksamheten på nytt, då som veteranförare. Han deltog i inhemska och internationella tävlingar och vann sin vana trogen åtskilliga priser. Tävlingar med namnen "Ove Lundell Memorial" i Holland och serien "Ove Lundell Trophy Motocross" vittnar om hans storhet.
[redigera] Arbetsliv
Under 50- och 60-talet var Ove engagerad som fabriksförare hos den tidens största cykel- och mc-tillverkare, Monark, grundat 1908 i Varberg. Hans kunnande togs tillvara även när det gällde konstruktion och utveckling. I arbetet på Monarkfabriken var han uppskattad som kamrat och tekniker, hans praktiska sinnelag kom till nytta i många sammanhang.
Från mitten av 70-talet och fram till början av 80-talet arbetade han i Amazonas, Brasilien, där han i staden Manaus utvecklade en Monarkmoped anpassad för landet. Återkommen till varbergsfabriken arbetade han till sin pensionering som produktionstekniker.
