Paretoprincipen
Wikipedia
Vilfredo Pareto bevisade att 20% av den italienska befolkningen innehade 80% av egendomen. Denna observation har senare, av andra, generaliserats till den s.k. Paretoprincipen innebärande att 20% av orsakerna står för 80% av verkan.
Inom kvalitetstekniken har man ytterligare generaliserat detta begrepp och använder s.k. Paretodiagram, där både frekvens och kumulativ frekvens för felorsaker plottas i samma diagram, sorterat från högsta till lägsta. I ett sådant diagram kan man alltså utläsa hur stor andel av felorsakerna som svarar för hur stor andel av felen och detta för vilken andel av felorsakerna som helst - inte bara 20%.
Med Paretoprincipen förstås emellertid också något helt annat, nämligen ett sätt att rangordna två olika ekonomiska fördelningar i en population av människor. Paretoprincipen i denna mening innebär att en viss fördelning är bättre än en annan, om den är minst lika bra för alla ingående individer och bättre för minst en av dem.
Han har även gett namn åt Paretooptimalitet, som användes av Kenneth Arrow och Gerard Debreu för att skapa det första välfärdsteoremet.
