Paris-Roubaix
Wikipedia
| Paris-Roubaix | |
|---|---|
| Lokalt namn: | Paris-Roubaix |
| Region: | Norra Frankrike |
| Datum: | Början av april |
| Typ: | Endagslopp |
| Historia | |
| Första upplagan: | 1896 |
| Antal upplagor: | 103 |
| Förste vinnare: | Josef Fischer |
| Senaste vinnare: | Stuart O'Grady |
| Flest segrar: | Roger De Vlaeminck, 4 gånger |
Paris - Roubaix, det största endagsloppet inom cykelsporten. Avgörs till stor del på dåliga, kullerstensbelagda vägar (kallas även pavé-sektioner). Loppet mäter 261 km och 55 av dem avgörs på kullerstenarna. Tävlingen brukar kallas l'enfer du Nord (helvetet i norr). Loppet är ett av två klassiska lopp som avgörs på kullersten, det andra är Flandern runt.
Innehåll |
[redigera] Historia
Paris-Roubaix startades 1896 av de båda fabriksägarna Theo Vienne och Maurice Perez. De hade sett hur populära söndagsloppen var bland textilarbetarna och föreslog ett lopp med start i Paris och med avslutning på velodromen i Roubaix. Den första upplagan vanns av tysken Josef Fischer, men den franska nationalstoltheten återställdes följande år då Maurice Garin efter ett dramatiskt upplopp där hans landsman Mathieu Cordang föll. Loppet var inledningsvis tänkt som en uppvärmning inför jättelångloppet Bourdeaux-Paris och därför användes cyklister eller motorcyklister som farthållare. 1901 bytte arrangörerna mediasponsor fron le Vélo till l'Auto-Vélo (senare l'Auto) och i några år hölls två olika tävlingar tills den franska regeringen grep in och sa att bara en tävling fick hållas som kallades Paris-Roubaix och som slutade någonstans i närheten av Roubaix:s velodrom.
Frasen "helvetet i norr" myntades av en Paris-journalist efter första världskriget. Norra Frankrike hade blivit förstört efter ett fyra år långt skyttegravskrig som hade dödat miljontals. 1919 kantades loppet av bombkratrar och ännu inte igenfyllda skyttegravar.
Den belgiska dominansen började 1922 då Albert Dejonghe vann. Fyra av de sex främsta i loppet av belgare och fram till 1977 vanns endast 12 upplagor av en icke-belgare. 1923 blev schweizaren Heiri Suter den förste som vann Flandern runt och Paris-Roubaix samma år. Åtta cyklister har sedan dess lyckats med den klassiska Flandern/Paris-Roubaix-dubblen; Romain Gijssels, 1932; Gaston Rebry, 1934; Raymond Impanis, 1954; Alfred De Bruyne, 1957; Rik Van Looy, 1962; Roger De Vlaeminck, 1977; Peter Van Petegem, 2003 och Tom Boonen, 2005.
Förbättringar i vägarna på 1960-talet hotade Paris-Roubaix:s karaktär och man letade efter fler vägavsnitt med kullersten. Den legendariske hårdingen Jean Stablinski föreslog Arenbergskogen. "Jag pratar om kullersten, inte lera", svarade tävlingsledaren Jacques Goddet. Arenbergskogen infördes ändå och har varit en avgörande del av loppet sen dess.
På 1970-talet handlade loppet mycket om duellerna mellan belgarna Roger De Vlaemnick och Eddy Merckx. 1978-1980 vann Francesco Moser loppet tre gånger i rad och blev då den främste italienaren i loppet, till och med bättre än legendaren Fausto Coppi. Slutet av 1990-talet dominerades av "Flanderns lejon", Johan Museeuw. 2004 vann Magnus Bäckstedt loppet som förste svensk.
[redigera] Vinnare (sedan 1968)
[redigera] Källor
- Tales from the pavé on the road to Roubaix, cyclingnews.com
