Per Elgström
Wikipedia
Per Elgström, skald, född i Tolgs socken i Kronobergs län 24 december 1781 i ett torparhem.
Redan från barndomen ett rov för armod och försakelse måste Elgström, som 1799 blev student i Uppsala, när alla utsikter stängdes för honom att följa sin kallelse och fortsätta den vetenskapliga banan, ta anställning som biträde i en av huvudstadens boklådor. Men även här förstod han så väl använda varje ledig stund, att han efter någon tid ånyo kunde bege sig till Uppsala, där han med ett litet understöd av sin forna husbonde kunde ta examen 1809. Samma år anställdes han som e.o. kanslist i ecklesiastikexpeditionen och befordrades följande år till kopist. Men ansträngningarna hade undergrävt hans hälsa, så att han avled redan 28 oktober 1810.
Elgströms rika skaldeanlag och svärmiska lynne förde honom i Uppsala inom den krets av unga diktare, som slutit sig kring Atterbom. Här uppträdde han i Phosphoros och Poetisk kalender med åtskilliga dikter, som andas ett djupt och stilla vemod och en vek nästan sjuklig känslosamhet, men även under den svävande, något oklara formen, röja en glänsande fantasi. Som prosaist har han efterlämat två avhandlingar: Hvad rätt har ett folk att döma sin regent? (1809) och Om ett stort, ett patriotiskt tänkesätt (1810), vilka andas en varm kärlek för fäderneslandet och den nyfödda friheten. Elgströms Samlade vitterhetsarbeten utgavs, i samma band som G. Ingelgrens, 1860 av Hanselli.
