Persiska kungsvägen

Wikipedia

Den persiska kungsvägen var en antik väg som byggdes av den persiske kungen Darius I på 400-talet f.Kr.. Vägen effektiviserade kommunikationen mellan olika landsdelar och användes flitigt av de persiska budbärarna, pirradaziš.

[redigera] Sträckning

Vägens dragning har rekonstruerats med utgångspunkt från Herodotos skrifter, arkeologiska undersökningar och andra historiska källor. Vägen började i Sardis (några mil öster om dagens Izmir, Turkiet) och fortsatte österut till assyriernas forna huvudstad Nineve (idag Mosul, Irak) och därifrån till Babylon. Från Babylon antas det att vägen hade två sträckningar vidare österut: en sträckning till Ecbatana och vidare längs Sidenvägen och en annan sträckning till Persepolis via Susa.

[redigera] Historia

Eftersom vägen inte följde varken den kortaste eller den lättaste vägen mellan de viktiga städerna i det persiska imperiet tror arkeologer att vägens västligaste del byggdes av assyriska kungar, eftersom vägen går igenom hjärtat av deras gamla imperium. Flera segment i öst går ihop med Sidenvägen.

Darius insats för vägens utveckling var att förbättra den och sammanbinda de olika delarna till en helhet. Vägens kvalitet var sådan att den kunde användas in i romartiden. Vid Diyarbakir i Turkiet står fortfarande en bro kvar som byggdes under Darius tid.