Pythagoréerna
Wikipedia
Brödraskapet pythagoréerna bildades av Pythagoras år 530 f.Kr. i Kroton, Magna Graecia nuvarande Syditalien.
Pythagoréerna, lärjungarna, var strängt hållna och skulle ägna sig åt musik, matematik och astronomi. Så småningom invigdes de i kultens allt högre grader som då även fick drag av mystik, filosofi och politik. Senare blev dessa ämnen kända som quadrivium, dvs aritmetik, geometri, musikteori och astronomi. Quadrivium-ämnena kom att utgöra en väsentlig del av undervisningen i katedralskolor och universitet genom medeltiden och långt in i nyare tid.
Pythagoréerna försökte förklara hela världen med hjälp av enkla matematiska principer. För dem var kosmos ett tal. Matematiken var för dem av mystisk - religiös karaktär, som inte tålde närmare analys. Musiken hade lett in deras tankar mot talens betydelse, när de fann att tonen från en sträng beror på dess längd och spänning och inte på materialet. Matematik har därför allt sedan dess varit ett av astronomins viktigaste verktyg.
Talmystiken hade utvecklat matematiken. Det verkar även som om pythagoréerna var först att intuitivt fatta vetenskapens stora betydelse och att den kunde användas både till frigörelse och förgörelse. Därför fick den bara hanteras av en liten invigd skara trogna, vilka även kunde vara kvinnor. Här ser man två till synes oförenliga idévärldar formas och mötas under ett och samma tak. Sedan dess har den rationella vetenskapen levt sida vid sida med andra förklaringsmodeller grundade på mysticism och vidskepelse.
Tidigt hävdade de att jorden var rund. Att alla planeterna, inklusive jorden och solen(!), kretsade kring en central flammande eld var Filolaos' bidrag.
Det var också pythagoréerna, som inspirerade av att enkla talförhållanden skapade harmonier, införde teorin att stjärnorna och planeterna var fästade på tänkta sfärer som rörde sig runt ett gemensamt centrum. Rörelsen åstadkom toner som strängarna på ett musikinstrument. Sfärernas radier var avpassade så att tonerna harmonierade, men bara de invigda kunde höra sfärernas harmoni.
|
Miletiska skolan: Thales från Miletos · Anaximander · Anaximenes — Pythagoréerna: Pythagoras · Alkmaion · Filolaos · Archytas — Efesiska skolan: Herakleitos — Eleatiska skolan: Xenophanes · Parmenides från Elea · Zenon från Elea · Melissos från Samos — Pluralisterna: Anaxagoras · Empedokles — Atomisterna: Leukippos · Demokritos — Sofisterna: Protagoras · Gorgias · Prodikos · Hippias · Kritias · Diogenes från Apollonia · Pherecydes |
