Queens Park Rangers FC

Wikipedia

Queens Park Rangers Football Club är engelsk fotbollsklubb från London bildad 1882.

[redigera] Historia

Klubben bildades 1882 som St. Jude's, men fyra år senare slog man sig samman med Christchurch Rangers och ändrade namnet till Queens Park Rangers. Klubben blev professionell i december 1898 och gick med i Southern League.

1920 blev Queens Park Rangers medlem i The Football League. Första säsongen slutade med en tredjeplats i division tre.

Efter att ha spelat på flera olika arenor genom åren, flyttade man 1933/34 till sin nuvarande hemmaarena Loftus Road.

1967 vann QPR division tre och blev även första division-tre-klubb att vinna Ligacupen när man besegrade West Bromwich Albion med 3–2 efter att ha hämtat in ett tvåmålsunderläge på Wembley. Efter att ha kommit på andra plats i division två, gick man 1968 upp i division ett för första gången. Det gick dock inget vidare i ettan. Man kom sist i serien och fick tillbringa fyra säsonger i tvåan, innan man 1973 åter tog steget upp i division ett.

Dave Sexton anställdes som manager 1974 och säsongen 1975/76 nådde klubben sin bästa placering någonsin, då man kom på andra plats i division ett, en poäng efter Liverpool. Laget var obesegrat på hemmaplan och innehöll spelare som Gerry Francis och Stan Bowles. Följande säsong gick man till kvartsfinal i UEFA-cupen. 1977 flyttade Dave Sexton till Manchester United och två år senare ramlade QPR ner i division två. Phil Parkes blev världens dyraste målvakt när han såldes tlil West Ham för 565 000 pund. Man sålde även 19-årige anfallaren Clive Allen till Arsenal för en miljon pund.

I oktober 1980 anställdes Terry Venables som manager. 1982 tog han laget till final i FA-cupen för första gången. Finalen mot Tottenham Hotspur slutade 1–1, men i omspelet vann Tottenham med matchens enda mål. Denna säsong blev Queens Park Rangers första lag i England att lägga konstgräs på sin hemmaplan. 1983 var Queens Park Rangers tillbaka i division ett. Laget kom på femte plats säsongen 1983/84, men efter att Terry Venables flyttat till Barcelona, gick det sämre i ligan under ett par år.

1986 nådde laget final i Ligacupen under Jim Smiths ledning. Det blev dock förlust mot Oxford United på Wembley. Under säsongen 1987/88 toppade QPR ligan ett tag, men till slut slutade man på femte plats. Efter sju säsonger med konstgräs gick man i april 1988 tillbaka till naturgräs. I december 1988 lämnade Jim Smith klubben för Newcastle United. Han ersattes tillfälligt av Peter Shreeves innan Trevor Francis tog över som spelande tränare.

Francis lämnade klubben i november 1990. Han ersattes av Don Howe och senare Bobby Gould innan Gerry Francis blev ny manager sommaren 1991. QPR slutade i mitten av tabellen 1991/92 och kom på femte plats i den nystartade Premier League 1992/93. QPR blev därmed bästa Londonklubb i ligan. Francis ledde laget till nionde plats säsongen 1993/94, men hösten 1994 lämnade han klubben för Tottenham och ersattes av den 38-årige lagkaptenen Ray Wilkins.

Säsongen 1994/95 kom QPR på åttonde plats i Premier League och fansen hade förhoppningar om att nå en plats i det europeiska cupspelet följande säsong. Efter att ha sålt den store målskytten Les Ferdinand till Newcastle för sex miljoner pund, slutade säsongen 1995/96 med nedflyttning efter tretton säsonger i högsta serien. Wilkins fick sparken och ersattes av Stewart Houston. Efter att ha misslyckats med att ta tillbaka laget till Premier League fick Houston sparken i december 1997. QPR var nära att åka ur division ett, men Houstons efterträdare Ray Harford lyckades förnya kontraktet. Även Harford fick dock sparken efter en svag inledning på säsongen 1998/99. Gerry Francis kom tillbaka och tog laget till en tiondeplats säsongen 1999/2000. Följande säsong låg man i bottenskiktet av division ett och i februari 2001 fick Francis sparken. Ersättaren Ian Holloway, en före detta QPR-spelare, kunde inte hindra laget från att ramla ner i division två.

På grund av ekonomiska problem förbjöds QPR att värva spelare under säsongen 2001/02, men Holloway tog ändå laget till en respektabel åttondeplats. Säsongen 2002/03 gick man till final i kvalet till division ett, där man dock förlorade mot Cardiff City. Efter tre säsonger i division två, kom man 2003/04 på andra plats och tog steget upp i The Championship. Säsongen 2004/05 slutade laget på elfte plats i The Championship.

[redigera] Meriter

• Seger i division två 1983
• Seger i division tre 1948 (div 3 södra), 1967
• Engelska ligacupen 1967

	The Championship 2006/2007
Barnsley FC | Birmingham City FC | Burnley FC | Cardiff City FC | Colchester United FC | Coventry City FC | Crystal Palace FC | Derby County FC | Hull City AFC | Ipswich Town FC | Leeds United FC | Leicester City FC | Luton Town FC | Norwich City FC | Plymouth Argyle FC | Preston North End FC | Queens Park Rangers FC | Sheffield Wednesday FC | Southampton FC | Southend United FC | Stoke City FC | Sunderland AFC | West Bromwich Albion FC | Wolverhampton Wanderers FC