Ragusanska republiken
Wikipedia
 |
Den här artikeln eller det här avsnittet behöver språkvård. |
| Du kan hjälpa Wikipedia genom att förbättra texten. Se även Kategori:Språkvård för fler artiklar som behöver uppmärksamhet. |
Ragusa. 1. (Slav. Dubrownik, Turk. Paprov-nik) Stad på östra kusten af Adriatiska hafvet, i många århundraden en oberoende republik, nu hufvudstad i ett distrikt i österrikiska konungariket Dalmatien, ligger tätt vid hafvet vid foten och till en del på de branta sluttningarna af Monte Sergio, så att de öfre gatorna äro genom trappor förenade med de nedre. Genom sina många torn och höga murar har R. utseendet af en fästning från medeltiden, men är tämligen väl bygdt, fastän gatorna äro trånga. Stadens folkmängd har aldrig varit stor. I 16:de årh. uppgifves den till 30-40-tusen; 1880 var den endast 7,245 pers. Sedan 1830 är R. säte för en biskop (det hade förut en ärkebiskop) och har en teologisk läroanstalt, ett gymnasium, en nautisk skola samt flere kloster. På Monte Sergio står ett af fransmännen uppfördt, ofullbordadt Fort Impérial, och hamnen försvaras af forten San Lorenzo, Leverono m. fl. Hamnen, fordom en af de förnämsta i södra Europa, är för liten för nutidens behof, trots den på 1870-talet byggda nya våg-brytaren, som skyddar den mot sydvestliga stormar. Den besökes af 500-600 fartyg årligen, mest små. Det närbelägna Gravosa" (Slav. Gruz), omkr. 700 innev., vid en rymlig vik. är R:s egentliga ångbåtshamn. R. var länge det kringliggande landets industriella och merkantila medelpunkt och hade en stor handelsflotta; nu är industrien inskränkt till en obetydlig tillverkning af siden, läder och likörer. Förnämsta exportartikeln är olivolja. Handeln med Turkiet är mera transito- och speditionshandel än aktiv handel. - Staden anlades af kristna flyktingar från Epidaurus (nu Ragusa Yecchia, omkr. 10 km. s. ö. om R., omkr. 700 innev.) i 3:dje årh., och i midten af 7:de årh. till-kommo andra flyktingar från det af slaver förstörda Salona. Under följande tiden införlifva-des äfven ett slaviskt element med befolkningen, och sålunda blef staden en länk mellan två civilisationer. Staden lemnade skydd åt flyktingar af alla nationer, förde i allmänhet en fredlig politik samt ingick fördrag med och erlade tribut åt flere främmande makter (bl. a. till Turkiet), hvarigenom den tryggade sin sjelf-ständighet. Efter Yenezias föredöme utbildade den sig till en aristokratisk republik och blef mäktig genom sin handelsflotta, som var en bland de största på Medelhafvet. Republikens område utgjorde dock aldrig mer än 1,375 qvkm. Pest och upprepade jordskalf (1520, 1521, 1536, 1639 och 1667) hemsökte staden, och efter jordskalfvet 1667, som lade en stor del af staden i grus. återvann den aldrig sitt forna välstånd.
1806 besattes den af fransmännen, som 1808 beröfvade den dess sjelfständighet och 1809 förenade den med Illyriska provinserna.
1814 intogs staden af österrikarna, hvilka genom Wienkongresseiis beslut 1815 kommo i besittning af såväl R. som Illyriska provinserna. - 2. Stad uti italienska prov. Sira-cusa (Sicilien), vid floden Ragusa. 30,720 innev. (1881) i de båda kommunerna R. superi-öre och R. inferiore. I Grotta Oleosa i närheten bry tes en med bergolja impregnerad sten, hvilken, sedan oljan utbränts, exporteras under namn af pietra nera.
