Ringstaholm
Wikipedia
Ringstaholm, även Ringstadholm, Ringstadaholm, under medeltiden slott på en holme i Motala ström, något nedanför dess utlopp ur Glan, ovanför fallet vid Fiskeby. Det ansågs på sin tid som ett av de starkaste i Sverige; nu återstår endast obetydliga lämningar. Ringstaholm omtalas första gången 1316. Genom byte kom det 1377 i Bo Jonssons ägo och var säte för en av hans fogdar, som hade uppbörden av de närmaste häradena, kallat Ringstadaholms län. 1404 indrogs det till kronan.
1425 satte kung Erik av Pommern Henrik Styke, av tysk härkomst, till hövitsman där. Han måste 1434 uppge slottet till Engelbrekt Engelbrektsson. I början av 1470, då det innehades av Trotte Karlsson, som deltog i sin broder Eriks uppror, blev det med den kringboende allmogens hjälp intaget och nedbränt.
Karl Knutsson uppges vara född på Ringstaholm. Vid en nyligen skedd arkeologisk undersökning utgrävdes slottets grundmurar och man fastställde att en del av den gamla slottsholmen åstadkommits genom senare utfyllning.
