Skogslönn

Wikipedia

?Skogslönn

Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Växtriket Plantae
Division:	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision:	Gömfröväxter Angiospermae
Klass:	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning:	Sapindales
Familj:	Lönnväxter Aceraceae
Släkte:	Lönnar Acer
Art:	Skogslönn A. platanoides
Vetenskapligt namn
§Acer platanoides Auktor: L.


Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen Växtindex

Skogslönn (Acer platanoides) är ett träd i familjen lönnväxter.

Virkesförråd: 0,7 milj m³ sk
Andel: 0,02 %
Invandrade under värmetiden för cirka 7000 år sedan.
Har ganska djupgående kraftigt rotsystem. Kräver djup mullrik basisk jord och jämn vattentillgång. Tål som ung skugga, men kräver mycket ljus som gammal. Är stormfast. Lövverket är känsligt för stark vind och tidig höstfrost.
Blir knappt 20 m hög på 100 år. Kan dock uppnå 31 m i höjd och 620 cm i omkrets. Blir sällan över 150 år.
Veden är gulvit, finporig, hård och tung med vackert mönster av årsringar och märgstrålar. Saknar kärnved.
Virket används till musikinstrument, skrin, möbler, fanér och parkett.
Angrips ofta av rötsvampar såsom lönnticka och stor grentaggsvamp. Den når därför sällan hög ålder.
Unga skott och blad har vit mjölksaft.
Uppskattas för de vackra höstfärgerna. Ett värdefullt alléträd och vårdträd.

Den skandinaviska skogslönnen har fått namnet "platanoides" för de handflikiga bladen, som liknar platanernas (Platanus , ståtliga träd, som allmänt planteras i mellersta och södra Europa och där ersätter vår vanliga lönn). Acer-arterna har dock ett mycket utmärkande kännetecken i den 2-delade klyvfrukten, vars delar är virvelfrukter (genom den stora, platta, utåtriktade och vertikalt ställda skivan, som utgår från delfruktens rygg (mittnerv) och på ett egendomligt sätt medverkar till fruktens spridning. I stark blåst utgör detta skruvlika bihang ett segel, varmed frukterna drivs upp i luften, men vid svag vind och vindstilla åstadkommer det genom sin form -- det är nämligen förtjockat längs ena kanten -- en roterande eller snurrande rörelse hos den svävande och fallande frukten. Denna rörelse är enligt mekanikens lagar och minskar fallhastigheten till en femtedel, så att frukten sänker sig långsamt och förblir svävande i luften tillräckligt länge för att hinna bortföras ett stycke från trädet. På detta sätt har lönnen inkommit från skogsängar och lundar och självmant erbjudit sig till en vacker och skuggrik prydnad kring bostadshusen, liksom den också från planteringarna sprider frön och förvildas i skogarna.

Acer platanoides

Liksom för många andra nordiska växter gror frukterna endast om de övervintrat. Tidigt på våren ses lönnens groddplantor i mängd på den efter snösmältningen kala marken under träden. Groningen är av den typ som låter hjärtbladen genast skjuta upp i luften och ljuset för att bereda näring, eftersom det inte finns något näringsförråd i fröet. Lönnens blommor har den ovanliga kombinationen riklig honungsavsöndring och oansenliga, gulgröna hylleblad. Honungsorganet är den saftiga, glansiga "disk" eller skiva, som bildar blommans botten (se även Benved). Insektbesök är här mycket mer nödvändiga eftersom lönnens blommor är enkönade och lönnen också är tvåbyggare (D.v.s. vissa träd bär hanblommor och andra honblommor, som dock har fullt antal ståndare, men outvecklade.) Ibland utbildas ståndarna. Då bildas en tvåkönad blomma. Man har därför kallat lönnen polygam eller mångbyggare (jfr asken).

Lönnen är ett nyttigt träd. Den är genom sin snabba växt, sin täta skuggrika krona och sina på gynnsam jordmån väldiga dimensioner mycket fördelaktig att plantera. Dess prunkande höstfärger av gult och rött, långt innan löven fälls, tar man också med rätta hänsyn till när man vill utforma vackra landskap. Veden är vit och lätt, men seg och stark. Barken kan användas till att färga gult och rött. Stammens saft är under savstigningen på våren mycket riklig och kan liksom den nordamerikanska sockerlönnens inkokas till socker. Som vild behöver lönnen ett varmt och skyddat läge. Den går i norr till Ångermanland, Dalarna, Värmland, Gudbrandsdalen o.s.v., men saknas i den alpina och subalpina vegetationen.