Sofia Vasa

Wikipedia

Vasen, (Vasakärven) som gett Vasaätten dess namn.

Född 29 oktober 1547, död 17 mars 1611, begravd i Strängnäs. Svensk prinsessa och hertiginna, fjärde dotter till Gustav Vasa och Margareta Leijonhufvud.

Gift 4 juli 1568 med hertig Magnus II av Sachsen-Lauenburg (brorson till Gustav Vasas första maka, drottning Katarina). Bröllopet firades samtidigt som Sofias halvbror Erik XIV äktade Karin Månsdotter. I äktenskapet föddes en son, Gustaf, troligen 31 augusti 1570.

Efter att Sofias halvbror Erik XIV hade avsatts fick hertigparet Ekolsund och Vänngarn i förläning av Johan III. (1597 innehade hon dessutom flera socknar av Lagunda och Håbo härad.)

Äktenskapet var olyckligt - hertig Magnus var en rå och brutal man som ägnade sig åt hustrumisshandel. Under långa tider befann sig Magnus i utlandet där han gjorde slut på hemgiften och 1578 övergav han definitivt Sofia. Johan III överflyttade då förläningarna enbart på Sofia. Hertig Magnus förvisades slutligen ur riket, varefter han för upproriska stämplingar mot sin broder, den regerande hertigen sattes i fängelse, där han dog 1603.

Sofia levde på Ekolsund fram till sin död 1611. (Sofia led av mentala störningar, enl Nationalencyklopedin.)

[redigera] Barn

1. Gustaf (1570-1597), hertig av Sachsen-Engern-Westfalen.