Stegeholm
Wikipedia
Stegeholm (Stäkeholm eller Stäkahus), förr befäst slott på en holme i Västervik, vid det grunda och trånga vatten där Gamlebyviken skjuter in från Östersjön mot Gamleby (det gamla Västervik), till vilkets skydd det var avsett.
Stegeholm anlades före 1370, sannolikt av kung Albrekts far, hertig Albrekt den store av Mecklenburg, och gavs av honom till tyska riddersmän, till dess alla hertigens besittningar i Sverige övertogs av Bo Jonsson (Grip), vars arvingar ägde det till 1419. Det innehades därefter av Erik av Pommern och erövrades 1434 av Engelbrekts underbefälhavare Jösse Nilsson. År 1436 erövrades det av Tjustborna under Bo Knutsson (Griphufvud) och förstördes, men återuppbyggdes senare och hade därefter omväxlande svensk- och dansksinnade hövitsmän.
Stegeholm, vars län under unionstiden bestod av Kinda, Ydre och Tjusts härader, brändes 1517 jämte den dit 1433 flyttade staden Västervik av Kristian II:s danska flotta, men Sverige återtog och återuppbyggde slottet 1521. Under en del av 1612 var det åter besatt av danskarna. Stegeholm gavs tillsammans med Västervik och tillhörande gårdar 1562 åt Stureätten som grevskapet Västervik, och utökades 1570 av Johan III till förmån för hans moster, Svante Stures änka ("kung Märta"), med flera socknar i nordvästra Småland och gods i Västergötland. I samband med detta fick grevskapet namnet Stegeholm och Västervik.
År 1651, sedan Stureätten 1616 dött ut på manssidan, gavs Västervik och Stegeholm som grevskap åt fältmarskalken Hans Christoff Königsmarck men återtogs genom den stora reduktionen. Königsmarckarna lät i det gamla förfallna slottets ställe uppföra ett präktigt palats som 1-2 september 1677 förstördes tillsammans med staden av den dansk-holländska flottan.
Slottet och Slottsholmen fick därefter förfalla, men på 1880-talet förskönades holmen med planteringar, som nu omger ruinens mot förstöring skyddade medeltidsmurar. I slottsruinen har Visfestivalen i Västervik anordnats årligen sedan 1966.
