Sten Andersson

Wikipedia

Sten Sture Andersson, född 20 april 1923 i Stockholm, död 16 september 2006 i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker.

[redigera] Biografi

Andersson föddes på Södermalm i Stockholm och växte upp i Enskede. Efter grundskola i Skarpnäck läste han gymnasiet på Statens aftonskola i Kungsholmens högre allmänna läroverk. Efter studentexamen i april 1944 ryckte han in vid Svea livgarde. Han gick med i SSU redan 1942 och blev ordförande i den lokala SSU-klubben Frihet. Andersson började också att studera vid Stockholms högskola men tog aldrig pol. mag.-examen.

1949 blev Andersson vald till ombud till SSU-kongressen och 1951 vald till ledamot i Stockholms stadsfullmäktige. 1953 blev han anställd av Stockholms arbetarkommun som ombudsman med uppgift att politiskt organisera tjänstemännen i Stockholm. Efter valet 1962 blev Socialdemokraternas partisekreterare Sven Aspling socialminister och Andersson valdes till hans efterträdare 1964. Han blev därmed även ledamot i partistyrelsen verkställande utskott. Andersson blev vid valet 1966 invald i riksdagens första kammare.

1969 aspirerade Sten Andersson i kulisserna till posten som partiledare men kunde inte bygga tillräckligt stöd för att på allvar konkurrera med Olof Palme^[1]. 1975 valdes Andersson till ordförande i Stockholms arbetarkommun. Efter riksdagsvalet 1982 blev han socialminister och var bland annat ansvarig för att pensionerna kopplades till konsumentprisindex.

1985 utnämndes han till utrikesminister. Under sin tid som utrikesminister ägnade han sig bland annat åt Israel-Palestina-konflikten och kunde odla nära kontakter med PLO:s ordförande Yassir Arafat.

Vid ett valmöte i Vasaparken i Stockholm den 4 september 1988 påstod Sten Andersson med anledning av Folkpartiets förslag till marginalskatter att folkpartiledaren Bengt Westerberg hade en "felprogrammerad hjärna": "Hur välmodulerad en hjärna än är, så hjälper det inte om den är felprogrammerad".

Under ett besök i Baltikum i november 1989 uttalade Andersson att Baltikum inte var ockuperat av Sovjetunionen. Uttalandet fick hård kritik. I sin självbiografi försvarar Andersson uttalandet och menar att Baltikum var "annekterat", och att detta ur folkrättslig synpunkt är något annat än en ockupation^[2]. Andersson kommenterar dock aldrig ett antal andra citat där han var negativ till den baltiska självständighetsrörelsen (Se citat).

Under tiden i Enskede SSU träffade han Eivor som han gifte sig med 1950. De fick tre barn. Efter hennes bortgång 1970 gifte han om sig med Britta, och de fick tre barn. Sten Andersson avled av en hjärtinfarkt på sitt sommarställe Ålö i Stockholms skärgård den 16 september 2006, 83 år gammal.

[redigera] Referens

1. ^ "Låt medlemmarna rösta om ny s-ordförande" Anders Ferm, Dagens Nyheter 2006-09-26
2. ^ Andersson, Sten, I de lugnaste vattnen (1993) Stockholm: Tiden. ISBN 9155039979.

[redigera] Externa länkar

Företrädare: Sven Aspling	Socialdemokraternas partisekreterare 1962–1982	Efterträdare: Bo Toresson
Företrädare: Karin Söder	Sveriges socialminister 1982–1985	Efterträdare: Gertrud Sigurdsen
Företrädare: Lennart Bodström	Sveriges utrikesminister 1985–1991	Efterträdare: Margaretha af Ugglas