Sten Sture d.y.

Wikipedia

Sten Sture d.y., sentida bild, knappast portättlik

Sten Sture d.y., Sten Svantesson Sture, född 1493, död 3 februari 1520, riddare, Sveriges riksföreståndare 1512-1520. Son till Svante Nilsson och Iliana Gädda. (Se även Sten Sture d.y.:s antavla)

[redigera] Biografi

Som son till en av rikets stormän blev den sexårige gossen Sten slagen till riddare av kung Hans, vid dennes kröning i Stockholm 1497. Efter att Svante Nilsson blivit riksföreståndare 1503 ledde tonåringen Sten med framgång militära uppdrag i faderns kamp mot kung Hans. 1510 utnämndes han till riksråd och slottsherre på Örebro slott Vid faderns död i januari 1512 satte han sig i besittning av dennes slottslän och vann allmogen på sin sida. Härigenom kunde han manövrera ut den av rådet utsedde riksföreståndaren – Erik Trolle.

Sten Svantesson antog namnet Sture och eftersträvade den tidigare förda politiken av Sturepartiet, en allians av allmoge, bergsmän och borgare mot rådsaristokratin. Han visade samma kraftfullhet som Sten Sture d.ä. men inte samma smidighet. När Erik Trolles son Gustav Trolle 1515 utnämdes till ärkebiskop hade unionspartiet i Sverige fått en stark ledare. Redan 1516 kom det till öppna strider och ärkebiskopen belägrades i sin fästning Almarestäket. En dansk undsättningsstyrka slogs tillbaka 1517 och ärkebiskopen tvingades att kapitulera. Sten Sture lät avsätta ärkebiskopen, och tog initiativet till riksdagsbeslutet om Stäkets rivning. För detta blev han och hans anhängare bannlysta av påven. Behandlingen av Gustav Trolle och hans borg användes senare som orsak till Stockholms blodbad.

Följande år, 1518 ledde unionskungen Kristian II själv invasionsstyrkan som landsteg utanför Stockholm men besegrades i slaget vid Brännkyrka. Kristian gav sig inte så lätt. Nästa invasion skulle ske landvägen och i större stil. I januari 1520 återkom danskarna till Sverige. Under befäl av Otto Krumpen trängde de över gränsen och in i Västergötland där Sten Sture ställt upp 10 000 man vid norra stranden av sjön Åsunden. Den 19 januari möttes härarna i slaget på Åsunden vid Bogesund. Tidigt i slaget sårade ett kanonskott Sten Sture svårt, det ena knäet krossades. Förvirring utbröt och den svenska armén flydde.

Sten Sture kördes med släde till Strängnäs men dog den 3 februari på Mälarens is under transporten hem till Stockholm. Utan hans ledning bröt det svenska försvaret samman och Otto Krumpen lyckades tränga fram till Stockholm, där endast slottet höll stånd under ledning av Sten Stures änka, Kristina.

I samband med Stockholms blodbad grävdes hans lik upp för att brännas tillsammans med liken av de andra dömda och avrättade personerna. En gravsten har rests på Katarina kyrkogård på Södermalm.