Stenkol
Wikipedia
Stenkol, bituminöst kol, är en sedimentär bergart med en kolhalt på 85-90%. Stenkol är också ett äldre namn på den geologiska perioden karbon.
Stenkolets ursprung kan man finna i stora skogar som växte nära kuster, då var stenkolen först stora växter. Då översvämningar skedde kom träden i dessa skogar att dö för att därefter överlagras av så kallad sediment (material som sjunker ner genom vattnet och samlas på havs-, flod- och sjöbottnar) och har på så vis skyddats från oxidation. Under årmiljonernas lopp har det organiska materialet gått igenom vissa kemiska processer och till slut bildat först torv, sedan brunkol och till sist stenkolet.
Stenkol används framförallt som bränsle i värmekraftverk. Genom torrdestillation av stenkol i gasverk erhålls stadsgas, stenkolstjära och koks.
Stenkol bryts bland annat i Australien och Polen.
Stenkol finns på några få platser i Sverige. Mest känt är kolet i nordvästra Skåne kring Höganäs. I slutet av 1800-talet, då järnvägsnätet byggdes ut och industrins energibehov ökade, fick stenkol en stor betydelse i Sverige. Importen av kol från England och Tyskland var stor. Man behövde kol till ånglok och ångmaskiner av olika slag. Behovet av energi ökade hela tiden.