STRIL

Wikipedia

STRIL är en militär förkortning av "STRIdsledning och Luftbevakning", ett yrkesfack och verksamhetsområde inom det svenska flygvapnet. Huvuduppgiften för STRIL är att värna om Sveriges territoriella integritet dygnet runt, året runt, genom kontinuerlig radarövervakning samt att genomföra stridsledning av flygförband.

Förkortningen STRIL används även som benämning på de luftförsvarssystem som byggts upp genom åren för att lösa dessa uppgifter, då i kombination med det ungefärliga decennium då systemet tagits i bruk.

Idag finns STRIL-funktionen representerad vid samtliga flygflottiljer samt Luftstridsskolan (LSS) genom s.k. ledningssystemenheter (LsE).

[redigera] Historia

STRIL:s historia går tillbaka ända till 1923 då man höll den första luftbevakningsövningen. På denna tid hade Sverige inga radarstationer utan man använde sig av bemannade luftbevakningstorn varifrån man spanade efter flygplan med blotta ögat. Såg man flygplan vidarebefordrades upptäckten till lufbevakningscentraler via telefon eller telex. I luftbevakningscentralerna markerade man läget för flygplanet på en lägeskarta och lämnade en skriftlig rapport till närmaste jaktförband. Hela processen var tidsödande och i takt med att flygplanen blev snabbare ökade också kravet på snabbare rapportering. I början var det armén som bedrev luftbevakning men flygvapnet, som ville snabba upp systemet, etablerade snart sin egen kedja av luftbevakningstorn som rapporterade direkt in till jaktcentralerna på flottiljerna. Detta snabbade upp förloppet något.

År 1944 fick Sverige sin första radarstation som fick benämningen ER3B. Stationen hade en räckvidd på ungefär 3 mil och var mer eller mindre hälsovådlig för personalen som satt precis under antennen. Klagomål över kraftig huvudvärk var ett tecken på s.k. radarsjuka orsakad av strålningen från antennen.

Systemet med luftbevakningstorn, luftbevakningcentraler och jaktcentraler kom att kallas STRIL40. Benämningen är dock en efterhandskonstruktion då begreppet STRIL myntades först under 1950-talet.

[redigera] STRIL50

Mot slutet av 1950-talet började man planera för en utökning av strilsystemet och resulatet blev STRIL50. Kännetecknande för STRIL50 var införskaffandet av fler och modernare radarstationer samt upprättandet av luftförsvarscentraler (lfc). STRIL50 byggdes upp enligt brittisk förebild där man delade in landet i olika luftförsvarssektorer och i luftförsvarscentralen markerades flygplanens läge med träklossar på ett stort lägesbord. Rapporteringen från luftbevakningstorn och radarstationer till luftförsvarscentralerna skedde med direkta telefonlinjer.

[redigera] DC-3:an och Catalina-affären

Den händelse som kom att påverka utvecklingen av STRIL mest var nedskjutningen av DC-3:an den 13 juni 1952. En av flygvapnets DC-3:or (militär beteckning Tp79) sköts ner av ett sovjetisk jaktplan av typen MiG-15 under ett signalspaningsuppdrag över Östersjön. Tre dagar senare sköts ett av Catalina-plan (Tp47) ner av sovjetiska stridsflygplan när den letade efter överlevande från DC-3:an (den s.k. Catalina-affären). Vid denna tidpunkt fanns ingen regelbunden övervakning av luftrummet; STRIL50 användes enbart vid luftförsvarsövningar.

Bland erfarenheterna man drog efter de båda händelserna var att Sverige behövde en kontinuerlig övervakning av luftrummet och en beredskap för att kunna hävda sin territoriella integritet och skydda egen verksamhet. Slutsatsen mynnade ut i upprättandet av STRIL60 och en kontinuerlig övervakning av luftrummet, den s.k. incidentberedskapen.

[redigera] STRIL60

STRIL60 utvecklades tillsammans med det brittiska företaget Marconi och innebar en datorisering av STRIL. Information från radarstationer länkades in till luftförsvarscentralerna och presenterades elektroniskt för personalen där. Stridsledningspersonalen fick också möjlighet att leda J35 Draken, och sedermera JA37 Viggen, via styrdatalänk, dvs genom att skicka textmeddelanden som visades för föraren. Styrdatalänken var mindre känslig för elektronisk störning till skillnad mot vanlig talradio och Sverige var först i världen med detta system.

Genom att eliminera mellanhänderna ute på stationerna och istället länka radarinformation direkt in till luftförsvarscentralen lyckades man korta ner tiden från upptäckt till plottat läge avsevärt, från ca 8 sekunder i STRIL50 till mindre än 1 sekund i STRIL60.

[redigera] STRIL90 och StriC

I slutet av 1980-talet började man planera för STRIL60s nedläggning och införandet av ett modernare system kallat STRIL90, där den centrala delen utgörs av StriC (Stridsledningscentral). StriC är baserat på ett system med moderna servrar och operatörsplatser som utgörs av vanliga PC-datorer. Systemet är konstruerat av SAAB Systems och innebär förbättrad ledningsförmåga jämfört med STRIL60. StriC utvecklades för att fungera tillsammans med nya plattformar såsom radarspaningsflygplanet S 100B Argus och JAS39 Gripen.

StriC togs i bruk under slutet av 1990-talet och ersatte därmed STRIL60.

[redigera] STRIL idag

STRILs uppgifter idag är att upprätthålla incidentberedskapen och stridsleda flygförband. Den första uppgiften löses dygnet runt, året runt, och det är den främsta uppgiften som luftbevakningen ägnar sig åt. Stridsledningen å sin sida leder incidentberedskapsjakt men även fredsövande flygförband, den s.k. förbandsproduktionen.

[redigera] Stridsledning

Stridsledning av flygförband genomförs av flygstridsledare (tidigare kallade radarjaktledare) som via radio eller datalänk leder jaktförbanden mot sina mål. Till vardags arbetar stridsledningen med s.k. förbandsproduktion vilket innebär ledning av övande flygförband. Man leder även incidentberedskaproten, dvs de beredskapsflygplan som är beredda att starta med kort varsel mot okända flygföretag. Befattningar på stridsledningssidan utgörs av bl.a. FSL, CFSL, INCFSL och JAL.

	Betyder	Uppgift
JAL	JAktLedare	Beslutar om insats med beredskapsflyg
INCFSL	INCidentberedskapsFlygStridsLedare	Leder beredskapsflyg efter beslut av JAL
CFSL	ChefsFlygStridsLedare	Leder FSL och samverkar med civil flygledning
FSL	FlygStridsLedare	Leder flygföraren mot målet via radio eller styrdata

[redigera] Luftbevakning

Luftbevakningen har till uppgift att upptäcka, identifiera och målfölja samtliga flygplan i närområdet. Detta sker genom att radarunderlag från stationer runt om i landet sammanställs i StriC. Flygplanen identifieras bl.a. med hjälp av färdplaner och målföljning sker genom att flygplanen märks ut med symboler, där färgen på symbolen markerar identiteten (t.ex. civilt eller okänt). Resultatet blir en lägesbild som ligger till grund för beslut om insats från JAL. Befattningshavare inom luftbevakningen är LBEVLED, MÅLED, ILED och MRO.

	Betyder	Uppgift
LBEVLED	LuftBEVakningsLEDare	Leder luftbevakningen och samverkar med JAL
MÅLED	MÅLföljningsLEDare	Ansvarar för att flyg i ett givet spaningsområde är målföljt
ILED	IdentifieringsLEDare	Ansvarar för att målföljt flyg identifieras
MRO	MultiRollOfficer	Sammanslagning av befattningarna MÅLED och ILED

Uppgiften är en del av incidentberedskapen som syftar till att upprätthålla landets territoriella integritet genom att upptäcka och förhindra kränkningar av svenskt luftrum.

[redigera] Personal

Personalen som tjänstgör inom både stridsledningen och luftbevakningen är yrkesofficerare och får sin fackutbildning på Stridslednings- och Luftbevakningsskolan (STRILS) i Uppsala. Tidigare rekryterades flygstridsledare enbart från luftbevakningen men sedan 2006 är det även möjligt att utbilda sig till FSL redan från yrkesofficerskarriärens början.

Utbildningen är i båda fallen 3-årig.

[redigera] Externa länkar

[redigera] Ledningsystemenheter

[redigera] Skolor & yrkesinformation

[redigera] Övrigt

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../s/t/r/STRIL_3a65.html

Kategori: Svenska flygvapnet